Vänskap, paljetter och sång under ytan

Sommaren har varit fylld av sagoprinssessor i populärkulturen; Disneys nya version av ”Den lilla sjöjungfrun” och ”Barbie - The Movie” har båda varit snackisar. En okommersiell, men lika förtrollande fantasivärld, går nu att ta del av i teatertältet i Gottsunda.

"Pojken och sjöjungfrun" får en storslagen inramning i Teatertältet. Bilden är från repetitionerna.

"Pojken och sjöjungfrun" får en storslagen inramning i Teatertältet. Bilden är från repetitionerna.

Foto: Jonathan Norberg

Recension2023-07-30 13:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Pojken och sjöjungfrun

Uppsala stadsteater, Teatertältet i Gottsunda 

Medverkande: Fadi Al-Suhaili, Fikret Çesmeli, Astrid Drettner, Madéléne Evertsson, Bashkim Neziraj, Simon Rodriguez, Moa Silén, Gloria Tapia, Elisabeth Wernesjö

Manus och regi: Emma Roswall

29 juli 2023

När jag kliver in under tälttaket möts jag av ett skimrande undervattensland med slottsmurar som fond. Ljud och ljus skapar effektivt känslan av havets botten. En stor manet i tyg flyter böljande upp mot taket. Innan föreställningen hunnit börja springer ett barn rakt upp på scenen och in genom slottets portar. Ett bra betyg för scenografin med andra ord.

Det är svårt att hejda sig från att skriva spaltmeter om kostymerna – de glittrande paljetterna i pastell och neon är rent ögongodis, även för vuxna. Jag tänker mycket på det engelska ordet camp, som står för just teatralt och överdrivet. 

Roswalls tolkning av sjöjungfrun drar mer mot Disneys version än HC. Andersens, och tur är väl det. Efter en omläsning av originalet går det inte annat än att fastslå det som många redan vet, nämligen att det är en ohyggligt kuslig, om än poetisk, historia. Här handlar det inte heller om (olycklig) kärlek utan om en vänskapsrelation där strävan efter lek är det centrala temat. Inslag av luftakrobatik, fina sånginsatser och en övertygande prinsessa spelad av Astrid Drettner får familjeföreställningen att lyfta.  

Såhär skulle jag kunna fortsätta, men vad tyckte de riktiga kritikerna? Jo, visst skrattade barnen flertalet gånger, inte minst åt de roliga ljudeffekterna. Visst blev några riktigt rädda när sjökungen gjorde blixtar och stormar på havet. (Kanske var det rent av han som orsakade ovädret som fick premiären att flyttas fram en dag?) Visst tyckte även några av barnen, precis som jag, att föreställningen tappade lite fart när vi kom upp till ytan och befann oss i en skolsal i den riktiga världen – då var det en del som började vrida och vända på sig i stolarna. Men när såpbubblorna regnade ner från taket och det sista sång- och dansnumret levererades var nog alla rätt så glada och nöjda. Förhoppningsvis sår man här fröerna till en framtida teaterpublik.