Känslomässig berg- och dalbana på den tyska rivieran

Drama

Titel: Röd himmel
Visas på: Filmstaden
I rollerna: Thomas Schubert, Paula Beer, Langston Uibel
Regi: Christian Petzold
Speltid: 102 min
Betyg: 4

Fallande aska, flyende vildsvin och en olycksbådande röd himmel – stora skogsbränder tränger sig allt närmare inpå den sommaridyll vid den tyska Östersjökusten som Leon och Felix anlänt till för några veckor av arbete och studier. Det är dock andra problem som i första hand bekymrar författaren Leon. Arbetet med hans nya roman går dåligt och till råga på allt visar det sig att Felix mamma inte bara upplåtit sitt sommarhus till de två vännerna, utan dessutom till en för dem okänd ung kvinna. Närvaron av Nadja förändrar dynamiken för vistelsen i grunden och när så småningom även livräddaren Devid ansluter sig till deras krets rinner Leons frustration över bägaren.

Parallellt med filmens relationsdrama kommer rapporter om den hotande skogsbranden.

Foto: Njutafilms/Christian Schulz, Schramm Film

”Röd himmel” utgör andra delen av den tyske regissören Christian Petzolds tilltänkta filmserie inspirerad av de fyra elementen. Efter den sagoaktiga ”Undine” framstår berättartonen här som påtagligt mer realistisk, men regissören har ändå behållit den något förhöjda känsla i uttrycket som kan sägas vara hans signum. Som skildring av sommarens undantagstillstånd är filmen briljant, och tankarna går till Éric Rohmers koncentrerade men ändå lekfulla personporträtt i filmer som ”Samlerskan” (1967) och ”Den gröna strålen” (1986). Här blir sommaren en katalysator, som genom att försätta rollfigurerna i ett nytt sammanhang väcker såväl uppsluppen semesterstämning som latent existentiell ångest till liv.

Mycket av filmens laddning återfinns i personporträtten, inte minst den skarpa dissektionen av den självupptagne Leon. En författare vars självtvivel vänds utåt och drabbar omgivningen i form av vresighet och sarkasmer, men vars oförmåga att bli en del av gruppen också blottar en smärtsam sårbarhet som skådespelaren Thomas Schubert gestaltar med stor nyansrikedom. Att det återigen är en livsbejakande ung kvinna som erbjuder en möjlig väg ut ur isoleringen hade kunnat bli outhärdligt, om inte Paula Beer i rollen som Nadja också hade utstrålat en stark integritet. Båda skådespelarna är oupphörligt sevärda och Petzold lyckas fånga deras gester och minspel med anmärkningsvärd koncentration. Här ryms både dräpande humor och känslomässig närvaro i en film som trots ett dramatiskt händelseförlopp framför allt är en förtätad studie av personer, platser och sommarens säregna tillstånd.