– Vi har turnerat konstant i snart ett år och det känns helt rätt att avrunda turnén här i Norden, säger Patty Griffin och tackar sedan Uppsalapubliken för dess varma välkomnande.
Lika välkomnande kan man inte säga att vädret var, men trots det ettriga regnet så är det fullt vid de flesta av borden inne i Katalins spelningssal.
Efter att ha bekantat sig lite med Uppsalapubliken inleder den prisade countrysångerskan med ett par riviga tågluffarsånger som präglas av jordnära gitarrer och melodier som i sin trivsamma enkelhet får mig att ta en inre promenad längs med något övergivet järnvägsspår i Texas.
Det är här som hon är som bäst. Hon blir dessutom väl uppbackad av medgitarristen David Pulkingham som kompletterar hennes egna gitarrspel på ett strålande sätt. Men när båda gitarrerna tystnar och Patty Griffin tar sig an någon av sina sångmässigt mera krävande låtar har hon svårt att fylla ut lokalen med sin röst.
Men hennes mellanprat är uppfriskande genuina och inget hon säger känns repetitivt eller inövat. Detta blir extra tydligt när hon mot slutet av spelningen berättar att hennes bästa vän var svenskättling och att hon därför känt en stark Sverigekoppling, för att sedan snabbt ändra sig och erkänna att hon inte alls känner det – men att hon har trivts väldigt bra här under sitt Sverigebesök.
På tal om prat så skrevs tydligen There Isn´t One Way efter ett sju timmar långt samtal med en irländare. Denna muntra upbeat-låt markerar dock ett tydligt avbrott i spelningen. Nu bjuds vi istället på en rad exempel på sånger från de mörkare delarna av Patty Griffins låtskatt. Det hela toppas med Servant of Love och dess lika stämningsfulla som hetsande melodi.
Som en sista gåva försöker sångerskan att bättra på det svenska sommarvädret.
– I Texas är regn alltid välkommet, men jag tror att vi ikväll ska be de gamla nordiska gudarna om ett uppehåll, säger Patty Griffin och avslutar konserten med Rain.
Det får tyvärr inte regnet att upphöra, men låten är en värdig avslutning och publiken reser sig glatt från stolarna för att ge Patty Griffin stående ovationer.