Förr visste man att en actionhjälte var en man, med muskler och vapenskicklighet. Nu, efter filmer som "Hunger games" och premiären på "Divergent", vet vi att det också kan vara en ganska vanlig tonårig flicka med mer hjärna än traditionell utrustning. Det gläder mig.
Beatrice Prior (spelad av nykomlingen Shailene Woodley) lever i en dystopisk postapokalyptisk värld, baserad på dagens Chicago. Efter att ett förödande krig hotat hela mänskligheten har man nu delat in den i olika falanger efter var och ens färdighet. Som sextonåring testas man och får dessutom chansen att välja, dock på egen risk. Man får lämna sitt hem och sina närmaste för att aldrig ha kontakt igen: "Falang före blod!".
Beatrice (eller Tris som hon väljer som krigarnamn) som lever bland De fridsamma visar sig vara en "divergent", alltså en person som kan passa in överallt, en gränsöverskridare, och därmed en fara för falangsystemet.
Hon väljer dock överraskande De tappra, krigarskrået. Nu följer en tid av oerhört hård träning, där den som slås ut blir en falanglös, utslängd från alla rättigheter och skyddsnät. Där träffar hon också instruktören Four, och en aning av ljuv musik uppstår i allt det hårda och granitgråa. Det kan hon behöva då hon hela tiden riskerar att bli dödligt sviken av de flesta runt sig. Det är också många våldsscener, kanske lite väl upprepande.
Det har börjat bli gott om berättelser nu som bygger på att unga människor ska bestå prov i någon framtida eller fantasy-artad värld: "Harry Potter", "Hunger games", "Enders game" för att nämna några. Författaren Veronica Roths romaner "Divergent", "Insurgent" och ”Allegiant” följer mönstret med huvudpersoner som vartefter och till viss del motvilligt upptäcker att de är speciella på något sätt. Upplägget har ju föregångarna krattat manegen för så det är bara att haka på. Så vitt jag förstått kommer det att bli fyra filmer sammanlagt, den sista boken uppdelad på två.
Roth kan sin dramaturgi men tillför egentligen inte så mycket till genren, men gillar man den - som jag - så är det roligt att se ännu en vision av vår tuffa framtid. Hon har tuffa kvinnor i förgrunden dessutom. Förutom huvudpersonen spelad av nykomlingwen Shailene så finns den makthungriga och iskalla Jeanine Matthews, fint spelad av Kate Winslet, och Beatrices mamma Natalie, en tiger under de gråa ullkläderna.
Miljöerna är oftast det roligaste med dystopierna och de är bra fångade här också. Chicago är en härligt nedsunkad och grå stad omgärdad av en jättelik mur. Vad som finns utanför är okänt (gissa om man kommer att utforska det i kommande filmer!). Inte i klass med ”Hunger games” men sevärd i sin genre.