Roman
Lisa Zetterdahl
I det vilda
It-lit
Även om Lisa Zetterdahls debutroman har drag av samtida skräckthriller undviker hon splattereffekterna och ägnar sig i stället åt psykologisk djupborrning. Men är det verkligen en roman? Boken innehåller tre separata och samtidigt länkade berättelser. På de första sidorna störtar läsaren rakt in i tioåriga Esters psyke. Hon har en gryende och vilsen sexualitet, en frånskild mamma och en avundsvärd lillasyster med kaninöron. Ester agerar vildsint och på distans till det hon förstår och till det hon inte förstår.
Den andra berättelsen gör kroppslighet till ett kannibalistiskt fenomen. Kärlekens förtärande kraft blir här bokstavlig. Inför hotet att bli lämnad ensam äter en kvinna helt sonika upp sin familj, förutom minstingen som gömmer sig i väggen lika listigt som Elsalill i Selma Lagerlöfs "Herr Arnes penningar". Men här brister den litterära trovärdigheten, texten blir blurrig av skräck och symboliken övertydlig.
Till sist en nästan prosalyrisk del som också knyter an till temat övergivenhet, latenta hot och möjlig katastrof. En kvinna anländer till ett hus tillsammans med några barn som inte är hennes egna. Barnen är varelser som rör sig efter en koreografi som ifrågasätter henne. Kvinnan kan inte relatera, inte omfatta dem med känslor, enbart registrera vad de gör. Rädslan växer till en aggression som aldrig får utlopp. Berättelsen är en skicklig avslutning på ett annars ganska disparat försök att skildra kärlek som ett hot.