Pusseldeckare om män som hatar kvinnor

True crime-filmen "Natten till den 12:e" är ett fängslande mysterium med polisens slitgöra i fokus.

"Natten till den 12:e" bygger på en dokumentärroman som skildrar det verkliga fallet där en ung kvinna brändes till döds.

"Natten till den 12:e" bygger på en dokumentärroman som skildrar det verkliga fallet där en ung kvinna brändes till döds.

Foto: Hautet court/Njutafilms

Recension2023-05-25 11:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Deckare

Titel: Natten till den 12:e

Visas på: Bio

I rollerna: Bastien Bouillon, Bouli Lanners, Anouk Grinberg

Regi: Dominik Moll

Speltid: 115 min

Betyg: 3

"Det är något fel på förhållandet mellan män och kvinnor." Insikten drabbar kriminalkommissarie Yohan när hans utredning kring mordet på Clara leder fram till en veritabel parad av misstänkta män med taskig kvinnosyn. Här finns rapparen som sjunger om att bränna sitt ex, kvinnomisshandlaren som nära nog har slagit ihjäl sin hustru och pojkspolingen som småfnissar sig igenom polisförhöret. Det skrämmande är att även om kanske ingen av dessa är gärningsmannen, skulle samtliga kunna vara det.

Den franske regissören Dominik Moll levererar med "Natten till den 12:e" en klassisk utredningsfilm som nyktert fokuserar på själva polisarbetet. Spänningen byggs upp genom förhör, dörrknackning och falska ledtrådar. Filmen bygger på en dokumentärroman av Pauline Guéna, som i sin tur skildrar ett verkligt fall där en ung kvinna brändes till döds av en okänd gärningsman.

Enligt genrens konventioner har filmens poliskår självklart också sin beskärda del av problem med äktenskap och psyke att tampas med, och man diskuterar gärna fallets moraliska aspekter på ett sätt som drar åt det pretentiösa. Men "Natten till den 12:e" är mer återhållsam än det mesta inom true crime-genren och förutom att vara ett fängslande pussel också en påminnelse om det enorma arbete som ligger bakom varje brottsutredning. Vare sig det leder fram till en lösning eller inte.