Vackert om ungas liv

Långfilmsdebuten "Under Gottsunda" kastar nytt ljus över en bortglömd stadsdel. Karolina Bergström gillar formen och berättarstilen.

Foto:

Recension2014-09-26 08:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Under Gottsunda” är frukten av en rad skrivarworkshops som regissören Viktor Johansson höll tillsammans med ungdomar i stadsdelen Gottsunda utanför Uppsala, en stadsdel som de senaste åren mest figurerat i medierna i samband med bilbränder. Nu ges filmen sturskt ut direkt på vod, och har även specialdistribuerats via tidskriften FLM.

Vad är då ”Under Gottsunda”? Det är inte en redovisande dokumentär, inte heller en berättande spelfilm. Snarare består filmen av en rad ögonblick, sammanfogade i Harmony Corine-inspirerad anda. Här finns dottern vars far längtar bort och tränar sin avkomma till självförsvar. Palestinasjalsprydda ynglingar tränar spekulativt med slangbella, andra ungdomar övar militärinspirerat självförsvar iklädda kamouflagekläder. Två flickor hänger i skogen och funderar på underjorden. Det är inte narrativt, men vackert.

Med inspiration ur den egna, kritikerrosade boken ”Den mörka sporten” samt kollektivverket ”Gottsunda” har Viktor Johansson här skapat en uppdaterad version av sagan Gottsunda, med andra berättelser än de vanliga svarta tidningsrubrikerna. Att han dessutom gjort det så gott som själv – Viktor Johansson står utöver regi även för manus, produktion, foto och klipp – är klart värt den allra största beundran. Som formexperiment sett är ”Under Gottsunda” en uppfriskande fläkt i ett relativt stereotypt långfilmslandskap, att filmen sedan saggar på sina ställen och kanske tjänat på ett kortare format är en annan femma. Man vill i alla fall klart se mer från Viktor Johansson.

Film

Under Gottsunda

Regi: Viktor Johansson

VOD