Det är med Carl Bernsteins biografi ”A Woman in Charge. The Life of Hillary Rodham Clinton” från 2007 i minnet som jag läser Hillary Clintons memoarer ”Svåra val”. Jag inser att Bernsteins referenstäta och reportageliknande biografi hade hunnit forma min bild av politikern och diplomaten Hillary Clinton. När jag börjar läsa ”Svåra val” ser jag framför mig Hillary Rodham från förorten Park Ridge, Chicago, Illinois. Enda dottern av tre barn i en familj enväldigt styrd av en bitter och dominerande far och där den kärleksfulla och uthålliga modern Dorothy stod för kärlek och uppmuntran. Den ambitiösa eleven som tidigt tog intryck av faderns republikanska sympatier, av metodistläran, Martin Luther King och kristna politiska filosofer. Wellesleystudenten som våren 1968 när bilar brann på universitetscampus runtom i landet lyckades med diplomatins makt vända protesterna vid sitt universitet till en dialog mellan studenterna och Wellesleys ledning. Presidenthustrun som utåt förblev oberörd under skandalen i samband med Lewinsky-affären , den borna diplomaten som med oförändrad lojalitet har lyft fram maken Bill som sin trogna politiska vapendragare och som efter hans presidentur byggt upp en egen politisk karriär.
I ”Svåra val” finns mycket lite av allt detta. Hillary Clintons egen berättelse om sitt liv – där hon i övrigt ger en mer positiv bild av fadern Hugh Rodham än den Bernstein tecknar – finns redan i hennes memoar ”Levande historia” från 2000. Den här gången handlar det om hennes år som utrikesminister 2009-2013. De första två kapitlen tjänar som en öppning för succéberättelsen om hur Clinton lyckas vända sitt nederlag i primärvalet 2008 till att bli en av president Barack Obama närmaste medarbetare. De internationella frågorna grupperas i var sitt kapitel: relationerna till Kina och Burma, krigen i Afghanistan och Pakistan, konflikterna mellan bakåt- respektive framåtsträvande krafter i Europa, Latinamerika och Afrika och naturligtvis om den arabiska våren, Libyen, Syrien och Gaza. Clinton ger en närmast minutiös redogörelse för alla de viktiga diplomatiska segrarna, av hur Obamas administration enligt henne har agerat för att bidra till att lösa eller lindra de olika aktuella konflikterna i världen. Det borde glädja alla som hyser ett passionerat intresse för USA:s internationella politik – eller dem som vill polemisera mot Clintons historieskrivning. Annars kan de sjuhundra sidorna kännas som en svåröverstiglig uppräkning av vad som sades av vem och när, vad som beslutades och varför i internationella konflikter där livet redan har skrivit en egen fortsättning.
Personligen tar jag störst intryck av det sista och framåtblickande kapitlet, ”Den framtid vi önskar oss”, där Hillary Clintons engagemang för kvinnors mänskliga rättigheter, för digitaltekniken i fredens tjänst och för klimatet kommer fram. Även om det finns ett jag, eller snarare ett vi i var och varannan mening känns annars ”Svåra val” mest som en ett slags propagandaskrift om USA:s storhet som nation och om dess betydelse på så gott som samtliga områden på den internationella arenan. ”Svåra val” känns som en utpräglad succéhistoria, uppenbarligen skriven för att lyfta amerikanska hjärtan och stärka den nationella sammanhållningen. Några svåra interna konflikter och Clintons eventuella meningsmotsättningar med det egna arbetsteamet hittar vi inte mycket av i boken. Hennes sätt att vända problem till möjligheter är imponerande. I längden blir dock boken alltför utslätad och förutsägbar.