Rumäniens Oscarsbidrag är en samtidssatir signerad en av vår tids mest oförutsebara filmskapare Radu Jude.
Satir
Titel: Do not expect too much from the end of the world
Visas på: Fyrisbiografen
I rollerna: Ilinca Manolache, Nina Hoss, Ovidiu Pîrșan
Regi: Radu Jude
Speltid: 163 min
Betyg: 4
I en genomkapitalistisk värld tycks ingenting längre vara heligt, minst av allt sanningen. Inte ens de döda lämnas i fred i regissören Radu Judes nya film ”Do not expect too much from the end of the world”. Mitt i en minst sagt stressig dag besöker produktionsassistenten Angela den begravningsplats där morföräldrarna tillbringar vad som är tänkt att bli deras sista vila. Motorvägen brummar envetet bakom parkmuren och de ettriga mobiltonerna av EU:s ”Europahymn” bryter in och stör minnesstunden. Till råga på allt visar det sig att morföräldrarna snart ska grävas upp och flyttas från platsen, som ska exploateras av ett bostadsbolag.
”Do not expect...” är en rapport från ett Rumänien som blivit de rikare ländernas lekplats. Där ett österrikiskt möbelföretag skövlar skogar och låter sina anställda slita ut kropparna i farliga arbetsmiljöer. Angela är utsänd för att under en dag från helvetet köra runt i Bukarest och uppsöka lämpliga kandidater till en informationsfilm om säkerhet på arbetet – som indirekt ger de drabbade arbetarna skulden för olyckor de råkat ut för på sina jobb. Hennes hektiska irrfärder interfolieras av klipp från Lucian Bratus rumänska filmklassiker ”Angela goes on” från 1981, som i en annan tid skildrar en bilkörande kvinnas möten med stadens spretiga persongalleri.
Den moderna Angela svär och skäller på sina medtrafikanter, och tar varje tillfälle till vara att spela in smaklösa, ”satiriska” videor under sitt Tiktok-alias Bobita. Här refereras lika ledigt till Andrew Tate som till Goethe, och kalkonfilmsregissören Uwe Boll dyker upp och räcker långfinger till världens samlade filmkritikerkår. Radu Jude har skapat ett vulgärt ode till ett splittrat Europa, men också en mångsidig och utmattande roadmovie. När vi till slut kommer fram till upplösningen saktar regissören ner tempot och visar inspelningen av informationsfilmen i en enda lång tagning. Det ständiga bruset av obsceniteter och biltrafik förskjuts till bakgrunden och vi ställs inför en konkret situation som illustrerar högst verkliga frågor om makt och rättigheter. Här frammanar Jude en koncis bild av hur människovärde lätt hamnar i kläm när produktivitetens hjul ständigt ska förmås att snurra allt snabbare.