En läckert formgiven och rikt illustrerad bok med titeln "Den hemliga trädgården" – gäller det ytterligare en i raden av nu så populära publikationer om trädgärdsskötsel med kommersiellt syfte? Inte alls. En varning ligger redan i undertiteln: Om trädgårdar i litteraturen och vekligheten, och författarens namn borgar för ett seriöst syfte. Ronny Ambjörnsson är en välrenommerad författare med bakgrund som professor i idéhistoria.
Han börjar i den handfasta verkligheten med kapitlet Morfars trädgård – belägen i ett kolonistugeområde i utkanten av Göteborg, anlagt efter närmast tysk förebild i början av 1900-talet. Skildringen av den enskilda trädgården med dess välansade grusgångar och kombination av nytto- och prydnadsväxter växer ut till en betraktelse över vårt lands gradvisa urbanisering under det gångna århundradet med åtföljande längtan åter till livet på landet och dess naturahushållning. Ambjörnssons solidaritet med det enkla folket och den socialdemokratiska ideologin kommer till klart uttryck.
I ett senare kapitel med titeln Kärlekens trädgårdar kliver författaren tusen år bakåt i tiden till det fornfranska diktverket ”Romanen om rosen” vars första del handlar om hur en ung man tar sig in i en muromgärdad trädgård i syfte att plocka en fager ros som växer där. Verket är en allegori över den höviska kärleken och en handledning i hur mannen bör bete sig när han vill erövra en åtrådd kvinna. I verkets andra del, skriven av en helt annan person efter den förste författarens död, är budskapet ett radikalt annat: de höviska åtbörderna och dyrkan av kvinnan som ett högre väsen är inte bara dumheter utan står i vägen för en sund sexualitet inriktad på fortplantning och inget annat.
Den hemliga trädgård som hela bokens titel syftar på är den brittiska författarinnan Frances Hodgson Burnetts flickroman med samma namn från 1911. Huvudperson där är den tioåriga Mary som hittar en rostig nyckel som visar sig leda till en port in till en avskild, inhägnad del av trädgården. Dit för hon sin sjuklige kusin Colin som under inverkan av blommor, träd och fågelsång vinner full hälsa. Ett tidigt exempel på den nu så populära ”trädgårdsterapin”, konstaterar Ambjörnsson, som också för oss ytterligare ett par tusen år bakåt till den antika filosofen Epikuros och hans vurm för hälsobringande trädgårdsliv.
Men uttrycket den hemliga trädgården kan också ha en helt annan innebörd som Ambjörnsson över huvud taget inte nämner. Det är ett av mystiken ord för det som egentligen saknar ord och bara kan sägas med bilder: människans hjärta som en hemlig trädgård där hon kan möta en höge verklighet. Med sin standardsvenska positivism tycks Ambjörnsson sakna intresse inte bara för allt som luktar religion utan även för psykets okända insida.
Det är den enda större bristen i hans trädgårdskarta. Utrymmet för utflykter är förstås begränsat och i slutkapitlet Träd och människor bara snuddar han vid såväl myternas världsträd som almträdkramarna i Kungsträdgården för några år sedan. En annan källa till belysande exempel utnyttjar han ytterst sparsamt: den svenska nationallitteraturens rika förråd av lyriska träddikter. I bland andra Tomas Tranströmers och Werner Aspenströms samlade verk vimlar det av träddikter.
Dessa och andra begripliga begränsningar förringar inte Ambjörnssons stora förtjänster som välformulerad idéhistorisk ciceron med personligt engagemang.