Lidia Bäck, Ida Löfholm och Malin Karlsson bjuder upp till burleskt spel med stora gester och stumfilmsmimik
Musikteater
Pelikanen
Reginateatern
Av: Dag Thelander efter August Strindbergs pjäs, med musik av Per Wickström
Regi: Lovisa T Onnermark
Medverkande: Lidia Bäck, Ida Löfholm och Malin Karlsson
Samarbete mellan Östfronten och Strindbergs intima teater
Onsdag 2 oktober
Hu, en så´n mor! Elise har tråkigt och tycker inte om att vara mamma till Fredrik och Gerda. Hennes man jobbar i juvelerarbutiken och hon drömmer om att skriva och dansa. Liggande på en schäslong tröstäter hon medan barnen svälter och fryser.
Elise tar den blivande mågen till älskare.
Pjästiteln kommer från den antika myten om pelikanmamman som biter huvudet av ungarna vid födseln och sedan återupplivar dem med blod från sitt eget bröst.
Modersrollen, den hycklat självgoda, sätts under en gycklande lupp i denna skamgreppsliknande nytolkning av August Strindbergs kammarspel ”Pelikanen” från 1907.
Sara Hermansson hamrar resolut på pianot och gestaltar ibland familjens kraftlösa pappa. De övriga tre skådespelarna växlar mellan resten av de andra rollerna med några få enkla yttre attribut som de drar på sig över sekelskiftesunderkläderna.
Spelet är burleskt och groteskt, överdrivet med stora gester och stumfilmsmimik. Här finns dock både talade repliker och kuplettliknande sånger.
Dag Thelanders variant på Strindbergs korta pjäs är knappast snällare eller mindre mardrömslik än den.
Strindberg experimenterade med sin dramatik till den egna Intima teatern i Stockholm. Han ville överföra musikens tematiskt koncentrerade sonatform till sina pjäser. I manuset till ”Pelikanen” finns också anvisningar om musikstycken.
Sara Hermansson hamrar på pianot medan Malin Karlsson, Ida Löfholm och Lidia Bäck växlar mellan roller.
Till denna uppsättning har Per Wickström har skrivit helt ny kabarémusik. Duon Thelander och Wickström är för övrigt högaktuella med den mer publiktillvända musikalen ”Jernbanan” på Uppsala stadsteater.
Men det är inte helt klart vad den begåvade Uppsalabaserade gruppen Östfronten vill med ”Pelikanen”. Vämjas tillsammans med Strindberg över vad som försiggår bakom borgerlighetens fasader? Beskriva en självgod och utsugande kvinnotyp, en harpya?
Snarare vill de nog ironisera över och teaterleka med en jobbig konflikt i vår samtid, den att vara förälder och ha egna behov. Fast ibland tippar det över lite åt Strindbergsk bitterhet.
Men gestaltningen är expressivt kraftfull och riktigt rolig. Gruppens ambition att göra burlesk kabaré av knepigheter som föräldraskap och osympatiska kvinnoroller är vällovlig.