Prosa/Poesi
Willy Granqvist
Löven faller utför orons brant
Nirstedt/litteratur
En förundrad saklighet och stor sinnlighet karaktäriserade Willy Granqvists skrivande. Han liknade många av sina samtida i sin lyrik, samtidigt var han helt sin egen. Nu finns en volym med hans produktion "vid sidan om" som visar hur lätt han rörde sig över olika genrer, i små reflektioner, essäer, dikter, brev och artiklar. Han debuterade redan 1965 med en novell i Metallarbetaren. Några av de fackliga tidskrifterna var publiceringsmöjligheter då på 1960-, 70- och 80-talet. Det är ett vackert minne.
Som känt är blev hans liv kort. Han dog för egen hand 1985 bara 36 år gammal. Men namnet har aldrig riktigt tystnat. Hans samlade skrifter finns utgivna och han refereras ofta. Uppsalapoeten Krister Gustavsson har gått igenom kvarlåtenskapen och gallrat fram urvalet. En imponerande bedrift, Willy Granqvist var synnerligen verksam i olika sammanhang och litterära spår kan vara svårdetekterade.
Starkast lyser dikterna. Willy Granqvist hade en förmåga att kombinera orena element, vetenskapliga hårdord med lyrisk känslighet, alldaglighet med djupsinne, förfluten tid med tid som nästan är obliven. Granqvist var en nyfiken skeptiker som sökte spår efter meningsfulla samband och samtidig insikt. Många trådar går tillbaka barndomen, redan i den nämnda debutnovellen. Granqvists dikter liknar världens sammansättning, motsägelsefulla mellan det vi förstår och det vi förundras över. Jag tycker mig höra en klang av Göran Sonnevi i den sena dikten "September" från 1982: "En snabb ilning av ljus;/ Ljust vatten, ljust gräs./ Fåglar av ljus, beredda/ Att flytta långt härifrån/ Tankar av ljus som nöter ner/ De säkra föreställningarna./ Berghällen veckar sig, skalbaggar/Kryper undan där, finner/ Skrymslen att vara i".
"Löven faller utför orons brant" blir en vandring genom ett intensivt författande. Mångsidigheten visar en personlighet där formulerandet är en livsprocess av tid och tänkande. De tidiga berättelsernas otvetydiga begåvning, Expressenblänkarnas ögonblicklighet, essäernas vindlande försök, hela livet som ett ständigt formuleringsarbete. Krister Gustavssons säkra förord väver tidsband och placerar influenser, och gör det mycket bra. Bilden och minnet av Willy Granqvist blir tack vare boken allt tydligare.