Utmarker är det gemensamma temat när ateljéföreningen Hospitalet nu tagit Uppsala Konstnärsklubbs Åhuset i besittning för en gemensam utställning som rymmer konst i en rad olika tekniker. Kanske är det den sista större utställning som visas i den vackra gamla lägenhet som fått tjäna som utställningslokal för klubben. Till hösten är det meningen att en om- och utbyggd gårdslänga ska bindas samman med Galleri 1 medan ordkonstnärerna får ta över Åhuset för sin verksamhet.
Så ser planerna ut, men än så länge är det alltså Åhuset som gäller för en konstutställning präglad av fantasirikedom och gränsöverskridanden. Allra tydligast markerar Maria Nöremark metamorfosen som övergripande idé. Nöremarks oljemålning ”Gränsen” där två djurkroppar växer samman till en enhet varieras sedan i flera tredimensionella djurskulpturer i utställningen. Där ryms också Eva Björkmans oljemålning ”Implosion” där temat fått en mer konceptuell gestaltning. Björkmans målning lyfter hela konceptet till en mer idémässigt intressant nivå.
I estetiska utmarker rör sig även de konstnärer som använt sig av ljudkonst. Inte minst Tomas Bodéns ”Ljud för dörrar” skapar den lite utmanande obehagskänsla som ska till för att besökaren ska känna sig placerad i en okänd terräng. Knackningar i den stängda dörren signalerar att här närmar vi oss den yttersta utmarken, döden.
Strax intill Åhuset ligger Galleri 1, en liten och charmig men inte helt lättanvänd lokal som alltså framgent ska byggas samman med gårdshuset. Här brukar det passa bäst med lite lågmälda utställningar av en enda konstnär som gärna bör iaktta rummets begränsningar och hålla sig till små format. Det gör inte den konstnär som nu fyllt rummet till bristningsgränsen med sina kraftfulla och allt annat än lågmälda träskulpturer. Mats Nyberg är konstnären som gjort motorsågsskulpturen till sitt signum. Och sällan har jag sett Nyberg göra ett så övertygande intryck som den här gången. Tala om att bege sig ut i farlig främmande terräng! Mats Nybergs utmarker konkurrerar, avsiktligt eller oavsiktligt, med de mer städade verken i Åhuset. Och tillsammans bildar de båda utställningarna en riktigt sympatisk och uppmuntrande helhet.