Man kunde kanske anta att världens alla verkliga problem och elände skulle minska intresset för alla spänningsromaner, gemenligen kallade deckare. Men det verkar tvärtom, det kommer en aldrig sinande ström av böcker. Etablerade namn, debutanter, förlagen, alla tror på detta.
Och kanske är det så enkelt att vi får en trygghet av att koppla av med läsning om saker som har en lösning. I ytterst få fall lyckas polisen inte lösa fallen, jämför det med uppklaringsprocenten i verkligheten!
Nå, Sverige har ju en internationellt erkänt hög nivå på sin produktion. Tillsammans med övriga nordiska länder har ju begreppet "nordic noir" etablerats och försäljningssiffrorna är fortsatt höga. Kvaliteten skiftar förstås i det stora utbudet och en viss likriktning märks.
Det ställs också höga krav på en svensk deckare. Självklart ska det vara en hög spänningsfaktor, de inblandade ska ha ett tillräckligt intressant privatliv - även om schablonen med den trötte och ofta alkoholiserade kommissarien har klingat av, helst också med ett jämställt polisteam (gärna hbtq-certifierat), ha en klar blick på samhällsproblemen och inte minst ha en stark förankring på en speciell ort. På senare år ingår en resa till Thailand också i det oumbärliga. Helst också familjehemligheter som leder långt tillbaka i tiden. Och gärna en psykopat och pedofil i galleriet..
Men mest lunkar det på i vardagslivet. Det är inte så mycket som sticker ut vare sig av det gamla gardet eller det nya. Utgivningen följer en jämn och stadig gång det också, det känns emellan som när dansbanden var som störst på 70-talet när det kom "Kramgoa låter 1, 2, 3" och så vidare in i oändligheten.
Så man får i första hand titta närmare på det som sticker ut lite. Jan Arnald har under pseudonymen Arne Dahl gjort ett rejält knippe kriminalromaner där hans senaste "Mittvatten" ingår i en trilogi med där utredarna Sam Berger och Molly Blom står i centrum. Här är tydligen målgruppen den mer kulturella läsekretsen, förutom en mycket snårig intrig finns många referenser till både William Shakespeare och James Joyce. Krävande men också belönande, Arnald/Dahl är nog den mest språkbegåvade vi har just nu..
Stina Jacksons "Silvervägen" gick som sommarföljetong i UNT och är riktigt läsvärd. Hon lyckas fint med att fånga in det exotiska i nordligaste Sverige utan att det blir krystat. Man riktigt känner vidderna och tystnaden, och inte minst sorgen hos Lelle som om och om igen efter tre år kör Silvervägen för att hitta sin försvunna dotter. Visst blir upplösningen lite spektakulär men jag köper den.
De skickliga berättarna är faktiskt många, det blir ett gäng bladvändare även om man kan se igenom den ibland övertydliga intrigen. Flera känns som att de redan från början är tv-serier. Skicklige Stefan Ahnhems "Motiv X" har till och med en cliffhanger och en markering om att nästa bok i serien kommer nästa år med titeln "X Sätt att dö". Han tillhör de med en tydlig blick på samtiden och berättelsen om Helsingborgpoliserna med Rask och Lilja i spetsen är riktigt bra.
Lars Bill Lundholm har ju skrivit tv-succén "Skärgårdsdoktorn" så det är väl inte så konstigt att hann senaste deckare heter "Skärgårdsmorden". Han lyckas med att både få med sommarstämningen och spänningen när Jack Larsson förutom att lösa brott ska försöka bli en bättre pappa.
Håkan Östlundh har efter ett antal böcker valt at satsa stort med en ny serie med internationella utblickar. Första "Profetens vinter" lovar gott och det är bara att se fram emot nästa, här finns en berättarglädje och ett flytande språk som bara rinner på..
Anna Janssons huvudfigur Maria Wern är ju redan tv-serie och vi lär väl få se "Kvinnan på bänken" också misstänker jag. Sedvanligt habil berättelse där den främsta aktören är ön Gotland själv. Även Viveca Sten fortsätter att avfolka ö-världen i "I fel sällskap". Som vanligt är det Sandhamn som står i fokus. Narkotikaligor, våld i nära relationer och allmän ondska.
Olle Lönnaeus tillhör de bättre även om han har schablonen sliten kommissarie i fokus. I "Tiggarens hand" får han med bilbränder, flyktingar, utanförskap och trasiga människoöden. Det blir nog inget pris från Malmös Turistråd den här gången heller, men bra är det.
Anna Lihammer har tidigare gjort ett par uppmärksammade romaner som utspelades i anslutning till Andra världskriget. I nya "Solitairen", skriven ihop med chefen för Sigtuna museum Ted Hasselbom, vandrar berättandet mellan 1939 och 1998. Det är en gripande historia som stannar kvar länge i huvudet.
Förmodligen kan vi vänta oss fler böcker med polisinspektören Vanessa Frank i huvudrollen. Pascal Engman lyckas i "Eldslandet" på lite mer än 500 sidor få med kidnappade finansmän, övervintrande nazister i Sydamerika, illegal organhandel och mycket mer. Det är spänningsfyllt, välskrivet men också väl fyllt av schabloner.
Ingen polis har väl fått lida mer i jakten på en brottsling än Jacob Colt. Och mer elände får han i Dan Buthler & Dag Öhrlunds nya "Kejsaren" i jakten på ärkepsykopaten Silverbielke. Trots att det måste ha varit svårt är han än mer vedervärdig denna gång. Dag Öhrlund är också aktuell med en ny serie, om psykopaten light Suzanne Eriks, domare som tar lagen i egen hand med dödligt resultat. Underhållande även den.
Psykopater är viktiga även i Christina Eriksons "Din vän Forsete", en hantverksskicklig första start i ny serie av ett namn att hålla koll på. Det gäller också Pernilla Ericson som med sin tredje bok, "När du vänder dig om", om Erlagruppen håller hög klass. Cecilia Sahlström fortsätter med sina figurer, poliserna Sara Vallén och Rita Anker, i ännu en välskriven berättelse i "I egna händer". Thailand då, Säpoagenten Nicholas Warg hamnar där i jakten på en försvunnen flicka i Jimmy Lindgrens & Peter Lindmarks nya actionspännande "Brännpunkt".
Björn Hellberg är inte bara en trivsam tennisexpert och före detta domare i !På spåret". Han är också en elegant och humoristisk deckarförfattare. Hans återutgivna "Födde: En dotter" från 1988 är inget undantag, även om tiden gått en smula.
Michelle Sachs växte upp i Sydafrika och är bosatt i Schweiz. Hennes psykologiska thriller "Hem lugna hem" utspelas dock i Sverige så den får hänga med här. De handlar om det utåt sett perfekta paret från New York som flyttar i en idyllisk stuga i närheten av Sigtuna. Från olika perspektiv får vi det alltmer hotande mörkret. Välskrivet och spännande.