Parksnäckan badade på i söndagssommarkvällen i sol, och ljumma vindar smekte den fulltaliga publikens kinder. En tacksam miljö för vilken konsert som helst. Kvällens föreställning gavs av två lite omaka parter, nämligen Orphei Drängar och Andreas Lundstedt med vänner. Dessutom medverkade som ofta vid OD:s konserter Trio X.
Jag var spänd på hur parterna skulle integrera sina insatser. Efterhand kom svaret: just inte alls. OD gjorde sin grej och Andreas Lundstedt sin och för respektive fans gällde att de som var obekanta med körmusik fick tillfälle att bekanta sig med den och de som inte kände till discomusik så bra fick en dos av den. Några exempel på samverkan mellan kör och sångartist blev det ändå. I Stevie Wonders "They won't go when I go" var samspelet så lyhört och bra att man undrade om det inte hade gått att hitta flera sådana stycken. Extranumret Walk the Moons "Shut up and dance with me" blev också riktigt bra även om OD här nöjde sig med att doa.
Kören och sångaren tog alltså i huvdsak varsin bit av programmet; OD fick mest. Det var övervägande bekanta stycken ur körens rika repertoar. Det slog gnistor om Gustav Holsts "Song of the Blacksmith" och den engelska folkvisan "O Waly, Waly" var fin i ett kanske något överarbetat arrangemang. Stilla och välljudande, framförd med mycket känsla, var nyss bortgångne Sven David Sandströms "Du vilar", och i sammanhanget passade Galina Grigorjevas vackra "In Paradisum" också väl in.
Andreas Lundstedt var på scenen framför allt för att promota den tour han och hans vänner ska ge sig ut på och som han kallar "Disco undressed". Det var discomusik för litet äldre lyssnare, hörbart uppskattad av publiken som i stor utsträckning tillhörde den kategorin. "Stayin' alive" gjordes i en tillbakalutad, ganska polerad version. Sylvesters hit "You make me feel mighty real" var det mera drag i men inte värre än att aristerna behöll skjortorna på.
Trio X tog isär "Roslagsvår" och satte ihop den på ett helt nytt sätt varefter OD förmedlade ljud från fjällvärlden i Jan Sandströms jojk "Vuojnha Bieggi". Succénumret från senaste Capricen, Coldplays "Fix you", upprepades, kanske ännu bättre nu än då och illustrerad med stiliserad gestik. Piazollas "La muerte del angel" i Robert Sundhs arrangemang är ett stycke som kören gör jättebra, möjligen kan man önska en ännu mer markerad tangorytm. Programmet avslutades med de gamla godingarna "Aftonen" och "Gryning vid havet" av Hugo Alfvén och här överröstade kören till och med det flygplan som just då passerade över Parksnäckan.