Giresta Musikstiftelses mångårige chef och eldsjäl, Olle Nordberg, avgick vid årsskiftet och hyllades i november med önskepresenten, en förnämlig instrumental Schubertkonsert. Men som om detta inte varit nog: han skulle få en vokal konsert också! Sistnämnda konsert ägde rum i söndags i Giresta kyrka med de unga operaartisterna Sofie Asplund och Luthando Qave som medverkande. Vilken present! Och bäst av allt, vi andra fick också vara med och öppna den. Dessa två förnämliga sångartister har gästat Uppsala förut och och vi hoppas verkligen att det kommer att bli många flera besök, för söndagens konsert var en höjdare.
De visar en imponerande utveckling och säkert har vi här två världsartister i vardande. Peter Friis Johansson ackompanjerade följsamt och lyhört.
Pär Lagerkvists dikter i samlingen ”Hjärtats sånger” kan väl kallas ungdomsverk även om han vid publiceringen fyllt 35 år. Dikterna är ljust optimistiska och uttrycker kärleken till en medmänniska. Gunnar de Frumeries tonsättningar får även de kallas ungdomsverk, stramt lyriska med försiktiga disharmonier i den moderna tidens smak. Sofie Asplund sjöng vackert och inlevelsefullt.
Luthando Qave framförde sedan cykeln ”Dichterliebe” av Robert Schumann,
16 sånger till text av Heinrich Heine om kärlek som kommer och försvinner. Det är oftast en tenor som framför ”Dichterliebe”, och man associerar gärna till en blek och vek ynglings kärleksbekymmer. Men en kraftig basbaryton kan väl också drabbas av kärlekskval? Luthando Qave övertygade mig om detta med sin gripande tolkning av sångerna, kraftfull som i ”Ich grolle nicht”, ömsint som i ”Am leuchtenden Sommermorgen” och lågmält resignerad i den övermåttan sorgliga slutsången ”Die alten bösen Lieder”.
Efter paus framförde Sofie Asplund Zerbinettas recitativ och aria ur ”Grossmächtige Prinzessin” ur ”Ariadne på Naxos” av Richard Strauss, en roll som hon snart ska sjunga på Göteborgsoperan. Det långa numret blev en imponerande prestation där hon med självklar scennärvaro bjöd på härlig skönsång och hisnande koloraturer. Och så, de båda solisterna tillsammans i två lysande duetter där de excellerade i underbar sång och strålande sceniskt samspel: först Susannas och grevens duett ”Crudel! Perché finora!” ur Mozarts Figaros bröllop där de med små medel gestaltade sina roller som pilsk greve och försiktigt avvisande kammarjungfru, och så Paminas och Papagenos duett ur Trollflöjten, ”När kärlek vaknar”. Och så ett extranummer: valsen ur ”Glada änkan” av Lehár. Det hade gärna fått bli flera!