Kungen av sand gör sällan en ökenspelning. Tillsammans med sina vapendragare sedan många år - Clarence Öfwerman Christoffer Lundquist, Magnus Börjeson och Helena Josefsson - gjorde han en finstämd konsert på UKK.
Konsert
Per Gessle
Uppsala konsert & kongress, lördag
Ingen kan på allvar hävda att Gessles röst bör ses som sånggudarnas gåva till mänskligheten, och som textförfattare pendlar han mellan oförargligt trams och tämligen välfungerande pop-poesi. Oavsett nivå träffar han oftast rätt och lyckas klä orden i en passande musikalisk dräkt.
Kort sagt, melodierna är och har alltid varit Gessles främsta styrka. Karln tycks ha en guldgruva att ösa ur, vilket han med eftertryck demonstrerar under de nästan två timmarna i UKK:s stora sal.
Scenen är shabby chic-dekorerad med enkla möbler, vagnshjul, en stege och några ljusslingor. Associationerna går till en lada som byggts upp för en Hollywoodfilm typ "Stekta gröna tomater". Kitschigt? Ja, en aning.
– Jag tänkte sjunga några låtar som jag skrivit under de senaste 43 åren, lyder den aningen blygsamma inledningsrepliken.
Och så blir det. Kända och mindre låtar varvas från den långa karriären. Tonvikten ligger på material från soloplattorna, men det blir givetvis även en hel del låtar som förknippas med Gyllene Tider och Roxette.
Kvällens repertoar har anpassats för det akustiska formatet med Clarence Öfwerman på klaviatur, Christoffer Lundquist på gitarr och andra stränginstrument, Magnus Börjeson på elbas/kontrabas och Helena Josefsson som sjunger och körar. Ingen trummis alltså.
Tempot är nedskruvat, volymen behaglig och Gessle introducerar alla låtar med anekdoter på ett ledigt sätt. Gnabbet med parhästen Christoffer Lundquist är underhållande. Det är tillbakalutat och mysigt på alla tänkbara vis. Kärleken från publiken går inte att ta miste på, de flesta har troligen följt Gessle sedan tidigt 80-tal.
Snyggt eller kitschigt? Scenen var uppbyggd på ett bohemiskt sätt.
Kanske är det för fansens skull han gör "När vi två blir en" och "Sommartider", låtar som passar mindre bra i kvällens kontext. De kunde faktiskt ha strukits. Däremot sitter det mesta av det övriga materialet som en smäck, exempelvis den finstämda versionen av "Listen to your heart" som tillägnas de bortgångna Marie Fredriksson och Pelle Alsing.
Antalet jullåtar under kvällen uppgår till en – "It must have been love". Jo, du läste rätt. Den skrevs först som jullåt tänkt för den tyska marknaden. Men det tyska skivbolaget tyckte inte att den höll måttet, så den hamnade i malpåse innan den försågs med ny text och blev en del av soundtracket till filmen "Pretty woman".