Trio X och föreningen Musikens Hus Vänner drog på söndagseftermiddagen igång säsongen med höstens första Carte Blanche. Det blev en fin musikupplevelse. De hemliga gästartisterna var gitarristen Janne Ottesen med sin maka Meta Roos, och Sara Niklasson, gitarrist och sångerska. Det var upplagt för en skön blandning av olika musikstilar. Tonen satte trion själv med ett jazzigt arrangemang av Robert Schumanns pianostycke Träumerei som själve Staffan Scheja påstods ha gett med beröm godkänt efter att ha lyssnat till den.
Gästerna hann under eftermiddagens lopp visa upp en mycket varierad karta över olika slag av musik. Jazz, soul, folkmusik, och ballader delade på utrymmet. Gemensamt för alla tre är ett drivet konstnärskap och förmågan att nå kontakt med en publik. Sara Niklasson imponerade på sitt huvudinstrument gitarren (varav hon medförde fem). Hon skriver också egen musik och vi fick höra "Will you be mine". och "Brief Moments", medryckande låtar med markerad rytm och efterhängset tema.
Janne Ottesen höll sig till klassikerna. Efter låtar av ikonen Wes Montgomery och George Benson som uppvärmning kom Miles Davis-låten "All Blues" med skönt sväng och fina solon av Ottesen och Per Johansson. Han fick stort bifall för ett rasande fint solo i "Bluesette"; samspelet med trion också var utomordentligt.
Meta Roos har en härlig sångröst och behärskar alla stilar; hon är säker, svängig, burleskt humoristisk och lyrisk när texten så kräver. "Visa från Utanmyra" var breddad med känsla. Hennes egen låt "Det goda i livet" har en fyndig text och en trallvänlig melodi som blev till glad jazz och scatsång. Gammal fäbodpsalm" av Oskar Lindberg, här kallad "Längtan" i Åke Arenhills text och Lennart Simonssons arrangemang höll publiken andlös.
Ett av Sara Niklasson pågående projekt, som det ska bli spännande att följa, är att tolka Joni Mitchells sånger. Vi fick höra tre. Hon sjöng "Both sides now" kraftfullare än Mitchell men helt kongenial med den lätt vemodiga texten. "In France they kiss on Main Street" i en ipluggad version hade fått ett passande rufsigt arrangemang.
Avslutningsvis framförde alla artisterna tillsammans en folkvisa från Leksand: "När solen upprinner jag tänker på dig", sakta och stämningsfullt.
kultur@unt.se