Att kombinera rap med stråkar är inget nytt fenomen – särskilt inte för Petter. Under fjolåret stod han som första rappare någonsin på den Kungliga Operans scen i Stockholm, uppbackad av ett väloljat symfonimaskineri, och året dessförinnan intog han den klassiska Berwaldhallen i huvudstaden med ett liknande koncept.
Ett snudd på slutsålt Konserthuset en fredagkväll i Uppsala borde således vara något av en vanlig dag på jobbet för den svenska hiphop-ikonen.
Men Petter är nervös. Det säger han själv när han kliver upp på scenen, och hans kroppsspråk skriker detsamma. Trots att han har ett hav av musiker bakom sig, utrustade med violiner, trumpeter, slagverk och klarinetter, ser han påtagligt ensam ut när han står där i strålkastarljuset.
Rent musikaliskt är det imponerande hur snyggt dirigenten Hans Ek, Gävle symfoniorkester och Petter lyckas synkronisera sina två vitt skilda ljudbilder. Att byta ut bastunga hiphopinstrumentaler mot trummor och tromboner känns varken konstigt eller krystat – bara kreativt och fräscht.
Men en något obekväm Petter, i kombination med en aningen för låg ljudvolym, gör ändå att det inledningsvis inte riktigt lyfter. Det är vackert, men den mäktiga ljudkuliss som jag på förhand trodde att jag skulle få uppleva uteblir. Det som skulle bli ett minnesvärt möte mellan två kulturella världar börjar allt mer kännas som en gäspning.
Den känsla försvinner dock hastigt när energiknippet Henrik ”Eye N’ I” Blomqvist plötsligt studsar in strålkastarljuset som en räddande, rappande ängel.
Med en energi som om han hällt i sig tre kannor energidryck river han, Petter och symfoniorkestern av en mäktig version av hitlåten ”Så klart!”, vilket får den tidigare stillasittande publiken att flyga upp ur sina stolar, med händer riktade upp i taket, redo att riva hela haket.
Nytolkningar av klassiska låtar som ”Vinden har vänt” och ”Repa skivan” bemöts plötsligt av stående ovationer och rap-balladen ”Längesen”, som framförs på ett sätt som till och med utklassar originalet, dokumenteras nu av ett stort antal mobilkameror i publikhavet.
Man ska aldrig underskatta betydelsen av en peppad sidekick när det kommer till rap.
När den två timmar långa konserten hastigt når sitt slut applåderas Petter tillbaka in på scenen så många gånger att han till slut tvingas köra den 15 år gamla publikfavoriten ”Så klart!” för andra gången den här kvällen – till publikens stora jubel.
Det är, såklart, ett väldigt fint betyg.