Lättfotat och i högsta grad närvarande rör sig Tomas Tranströmers kondenserade diktspråk i musikalisk dräkt av Sven-David Sandström och framförande av Malena Ernman, Musica Vitae samt Gustaf Sjökvists Kammarkör.
Orkestrerad poesi blir inte sällan tungfotad och stel, men här slås man av hur snabbt man dras in i alla de stämningar som ligger vidöppna för lyssnaren, med tystnader och paus som viktig del av klangspråket. Och med Ernmans röst som ett böjligt soloinstrument i den gemensamma stråkväven i "Fyra sånger för Malena".
Bästa spår: "Fyra sånger för Malena"