Drama
Titel: Maestro
Visas på: Bio (Netflixpremiär 20 december)
I rollerna: Bradley Cooper, Carey Mulligan, Sarah Silverman
Regi: Bradley Cooper
Speltid: 130 min
Betyg: 1
Mycket av förhandssnacket kring "Maestro" har handlat om regissören, manusförfattaren, producenten och skådespelaren Bradley Coopers konstgjorda näsa, när han nu axlar rollen som den amerikansk-judiske dirigenten och kompositören Leonard Bernstein.
Oavsett vad man tycker om det förstorade luktorganets eventuella koppling till antisemitisk bildkultur, säger masken en hel del om Coopers filmskapande. "Maestro" är besatt av att återskapa alltifrån verkliga konserter och intervjuer till röstlägen, gester, frisyrer, och ja – näsor. Det är lika missriktat i sitt detaljpedanteri som det är ofruktsamt som filmmetod.
Med tonläget uppskruvat till max framställs Bernsteins liv i scener som växlar mellan uppsluppen scenshow och deklamatorisk Broadwaypjäs, vilka liksom i en trailer staplas på varandra utan känsla för rytm eller sammanhang. Den forcerade dialogen består till stor del av geniförklaringar och Coopers frenetiska viftande vid podiet förstärker bara intrycket av att han är aningslös om den musikaliska kärnan i Bernsteins gärning.
Carey Mulligan gör förvisso en gedigen kämparinsats i rollen som hustrun Felicia. Men när Cooper, som den åldrade Bernstein, mot filmens slut kikar fram genom lager av artificiella rynkor och ögonpåsar, är det svårt att se något annat i hans stirriga blick än en megaloman Oscars-aspirant på villospår.