Tonårstjej vägrar gå i släktens fattiga fotspår

Roman

Susanna Alakoski
Dotterdottern
Natur & Kultur

Det är 1970-tal i Sverige när vi återser vännerna Hilda och Greta. I centrum står dock den upproriska Katherine, Hildas dotterdotter, som är utled på sitt fattiga svenskfinska arv och aldrig tänker lära sig att sy. Textilkrisen? Den struntar hon i. Hon vill bara vara som alla andra och åka med Anders på hans moppe.

Förutom en ny länk i den fascinerande berättelsen om textilarbeterskornas liv och villkor genom förra seklet är detta, i synnerhet för den som själv var med då det begav sig, en hejdundrande nostalgikick från 1970-talet. Musiken, kläderna, raggarna, till och med sjörapporten på radio – Susanna Alakoski fångar allt.

Också gestalterna fångar hon på kornet. Särskilt fäster jag mig vid mormor Hildas telefonprat med gamla vännen Helli, när de båda tar sig ett glas likör tillsammans, Hilda i Skellefteå, Helli på andra sidan Östersjön, kvar i Vasa. Deras ord är kärva, men innerliga. De har varandra, fortfarande.

Samma detaljrikedom präglar gestaltningen av romanens huvudevent: Katherines resa genom Östeuropa ned mot Bagdad som liftare med lastbilschauffören Daniel. Hon ser allt med nya, förundrade ögon, tar in färger och dofter och själva livet på de allt sämre vägarna. I den trånga lastbilshytten växer också en förbjuden attraktion.

Susanna Alakoski har skrivit ännu en roman med mycket atmosfär, där historien följer tiden och blir levande.