Roman
Jon Fosse
Vithet
Övers. Lars Andersson
Albert Bonniers förlag
En man drabbas av djup leda och enda boten är att ta en sväng med bilen. Han kör på måfå och kör slutligen fast på en öde skogsväg. Det blir mörkt, det blir kallt och det börjar snöa. Mannen lämnar bilen och går ut i skogen. Snart är han vilse och åtföljd av en vit skepnad.
"Vithet" är en färsk kortroman av Jon Fosse, som 2023 tilldelades Nobelpriset i litteratur. Priset har satt fart på översättningen av Fosses verk till svenska. I somras kom till exempel tre tidiga romaner samlade i en volym, vilka alla skvallrade om den stora betydelse Fosse haft för efterkommande norska författare, bland annat för den på svenska högaktuelle Carl Frode Tiller, för att inte nämna Ingvild H. Rishøi.
Författaren Lars Andersson är en utmärkt översättare av Jon Fosses prosa. Fosses själ och temperament finns kvar i texten. Kanske är det Anderssons värmländska som är hemligheten?
Att läsa Jon Fosse är att läsa en utpräglad stilist, där den inre, idisslande monologen aldrig vilar och ständigt ställs mot det korthuggna i våra handlingar, vilka sällan rimmar med våra tankar. I "Vithet" når Fosses stil sin fulländning.
Jon Fosse har skrivit en stämningsfull, enkel och stillsam allegori över döden. Tankarna går till "Den gudomliga komedin", i vars första sånger Dante, vid mitten av sin levnads bana, finner sig själv i en mörk skog, lika ödslig som döden. Men Fosses skog är till skillnad från Dantes inte skrämmande, snarare är den med sitt snötäcke och månljus melankoliskt vacker, trots natten och kylan. Den är nästan inbjudande.
"Vithet" är en blivande klassiker.