Tio år efter albumdebuten ger David Urwitz ut en dubbel samlingsskiva med tre nya låtar. Albumet visar tydligt vilken hög lägstanivå Urwitz lyckats hålla genom åren. Hans poprock är välskriven och tidlöst producerad och texterna är alltid välformulerade. Men den nerv som finns på hans spelningar kommer sällan fram på skiva, där han lätt blir för musikaliskt trygg och stabil. På denna 21 låtar långa samling blir det lite för mycket av det goda och till nästa studioskiva önskas mer risktagande.
Bästa låt: ”En eftermiddag”