"Det senaste året varit ett enda långt segertåg", skriver Moa Marken om Thomas Stenström.
Konsert
Thomas Stenström
Botaniska trädgården
Fredag 16 augusti
Betyg: 4
Sommarlovets sista helg betyder konsert i Botaniska. Det är sen gammalt. Förra året var det Veronica Maggio och Miriam Bryant som intog Botan med sin mastodontshow. Då bjöd duon på ett publikrekord och en hemlig gäst i form av Håkan Hellström och satte därmed en orättvist hög standard för vad man kan förvänta sig av en augustikväll i Uppsala. När Thomas Stenström (flankerad den av den underbara Sarah Klang) denna fredagskväll tar sig an Botan är det svårt att inte ställa honom mot förra årets show. Kvällen börjar lite trevande. Klang kommer inte riktigt till sin rätt som publikuppvärmare, i stället borde hon få spela på någon hipp countryklubb i USA. Även för Stenström tar det en stund att hitta formen. När han väl hittar sitt uttryck för kvällen sitter det dock där det ska.
För Thomas Stenström har det senaste året varit ett enda långt segertåg mellan olika utsålda svenska arenor. Detta har också satt prägel på det musikaliska uttrycket. Stenström står med ena foten i 10-talets svenska indiepop och andra halvan i den något bredbentare arenarocken. På scenen pendlar Stenström mellan rollen som trulig indiekille och arbetarklasshjälte från New Jersey. Husguden heter förstås Bruce Springsteen. Tillsammans med Klang river Stenström en finstämd cover av ”Atlantic City”. I likhet med Bossen drar sig inte Stenström för att bli politisk i mellansnacket. Vid ett tillfälle frågar han också publiken om det finns några snickare bland alla akademiker. Cynikern i mig konstaterar att gränsen är hårfin mellan att lyfta fram ”den lilla människan” och att överromantisera densamma.
Thomas Stenström får en fyra i betyg av UNT:s recensent.
På det hela taget är jag riktigt förtjust i de pendlingar mellan indiepop och arenarock som Stenström bjuder på. Oavsett om Stenström sjunger i dur eller moll finns där en fin energi som smittar av sig på publiken, även mot kvällens slut. Monsterhits som ”Slå mig hårt i ansiktet” höjer temperaturen i barockträdgården, och lugnare låtar som ”Ser du månen där du är ikväll? (Tillsammans igen)” känns som ett svalkande bad. Strax innan han kliver av scenen konstaterar Stenström att han hade orkat spela dubbelt så många låtar. Det finns ingen anledning att misstro honom.