Det är mer än ett decennium sedan The Libertines var det hetaste heta i brittisk musikväg och Carl Barat och Pete Doherty ömsom slogs, ömsom älskade varandra i offentlighetens ljus. På det tredje studioalbumet är den rastlösa energi som Libertines tidigare förmedlade nästan helt försvunnen. Här levererar bandet i stället habil pubrock av klassiskt brittiskt snitt. Texterna, som ofta är bättre än musiken, bjuder på lakoniska inblickar i Dohertys och Barats liv, men lyckas inte ge skivan det angelägenhetslyft som hade behövts.
Bästa låt: ”Gunga Din”.