Turnepremiären till ära tycktes Thåström vara på ovanligt bra humör.
Konsert
Thåström
Fyrishov
Torsdag 30 januari
Betyg: 4
Under kvällens andra extranummer händer det. Den äldre mannen i Ebba Grön-t-shirt har stått och tryckt längst bak i idrottshallen hela konserten, men rusar plötsligt in i publikhavet. Han är inte ensam. Runt omkring höjs mobilkameror, skäggiga män med våta ögon kramar om varandra. Låten ”Flyktsoda” har precis dragit igång.
Visst går det att göra sig lustig över att en suparvisa från 1982 kan orsaka sådana känslostormar. Men så är det också första gången låten luftas live på snart 40 år. Avståndet mellan Thåström och hans punkförflutna har med åren blivit större, något som blev extra tydligt på senaste albumet “Somliga av oss”. På skiva tycks 67-åringen numera vilja röra sig mer mot det avskalade och bort från det explosiva.
Just därför är det svårt att veta vad man ska förvänta sig av turnépremiären i Uppsala. Svaret kommer lyckligtvis snabbt. När Thåström redan som andra låt river av en blytung “Beväpna dig med vingar”, följt av lika hårda “Körkarlen”, står det tydligt att kvällen ska bli allt annat än lågmäld.
Iklädd svart hatt och med hypnotiserande ryckiga danssteg tycks det vara en artist på gott humör. Det är en tydlig entertainer med gåvan att aldrig upplevas som koreograferad, alltid sammansmält med musiken. En slags Håkan Hellström för vuxna.
Joakim Thåström, "en slags Håkan Hellström för vuxna".
En entertainer intog Uppsala.
Visst finns där stillsamma stunder. “Stora långa gatan” blir i sammanhanget ett litet sömnpiller som aldrig tycks ta slut. Desto bättre fungerar den nya låten “Det bästa av allt” med sitt molande pianoklink, som blir ett av kvällens finare ögonblick.
Roligast tycks dock alla ha när Thåström får inträda rollen som galen rockfarbror på riktigt. Som när han ömsom spelar munspel, ömsom morrar i introt till “Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce”. Eller när han fullständigt tappar det i “Old Point Bar”, en smutsigt industriell synthsmocka som kör över publiken med sin pumpande bas och skrikande sång.
“Old Point Bar” blev en smutsig synthsmocka
Tidigare nämnda “Flyktsoda” blir kvällens enda Ebba Grön-låt. Det är betydligt fler än vanligt. Som rockstjärna står Thåström sedan länge på helt egna ben, och det är gott så. När han avslutar med en särskilt suggestiv version av “Alla vill till himlen”, badandes i rött ljus, kan inte ens de mest hårdföra 70-talspunkarna vara besvikna. Det är en uppvisning i rock av absoluta toppklass.
Thåström gjorde ingen besviken på Fyrishov.