Det hör till konstens märkliga hemligheter att de ibland förmår göra det osynliga synligt och visa oss det vi inte sett och inte kände till. Laleh Kazemi Veisari tillämpar denna konstens egen magi på sitt eget radikala sätt i de teckningar i skilda tekniker som hon nu låter breda ut sin i Bror Hjorths Hus utställningsrum, utvald av en jury som 2018 års stipendiat efter konsthögskolornas nomineringar.
Kazemi Veisari är student vid Konstfacks masterprogram, och stipendieutställningen här i Uppsala är hennes första! Ännu en gång har jurymedlemmarna som utser en teckningsstipendiat i Bror Hjorths Hus vartannat år lyckats lyfta fram ett konstnärskap som av allt att döma kommer att låta höra talas om sig. Stipendiet instiftades 1992 för att uppmärksamma och stödja den inte alltid efter förtjänst uppskattade genren teckning; att Bror Hjorth själv var en av den svenska konsthistoriens främsta tecknare är välbekant och stipendiaterna kan alltså räkna sig som värdiga efterföljare till teckningsprofessor Hjorth. Vartannat år belönas sedan några år tillbaka på liknande sätt en ung utövare av folkmusik, en genre som också den låg Bror Hjorths konstnärskap nära.
Laleh Kazemi Veisari öppnar sin utställning okonventionellt via två fritt hängande cirkelformade, skulpturala objekt som blir betraktarens ingång till en både estetiskt och etiskt originell rymdvandring. Det är rymdforskningens bilder från det som brukar kallas den röda planeten Mars som utgör både ett slags ”motiv” och framför allt en konceptuell grund i hennes konst så som den presenteras här. Vilken rätt har vi till planeten Jorden och till planeten Mars, är den etiska frågeställning som stipendiaten formulerar ordlöst med ett för teckningsgenren mindre vanligt material- och motivval.
Själva bildspråket som Laleh Kazemi Veisari har använt sig av är huvudsakligen abstrakt med geometrins saklighet som flexibelt redskap i sökandet efter det som i gammal religiös vokabulär brukar benämnas ” vad intet öga sett”. Men associationen känns tveksam: jag kan inte avläsa någon visuellt eller konceptuellt avsedd eller formulerad andlighet i konstnärens tecknade abstraktioner. Snarare tycks hennes tankar röra sig kring våra etiska gränser i utnyttjandet och handhavandet av såväl Moder Jord som hennes sfäriska syskon bland dem planeten Mars. Dessa frågor gestaltas i ett kraftfullt bildspråk där teckningsgenren vidgas till att i ett par verk gälla även måleri. Rytm och samspråk mellan formdelarna gör ett par av de större verken till nästan skulpturala objekt, tvådimensionellt utförda på papper men till sin inre gestalt tredimensionella. Så överskrider konstnären de flesta fastlåsta och hämmande genregränser och visar med eftertryck hur sådana oskrivna men verksamma regler är inaktuella i 2 000-talets vidgade konstfält. Självklart går det att teckna också med oljefärg på duk, som Laleh Kazemi Veisari gjort med sin lilla röda "Martian"!
2016 utgavs boken "Tecknarögon", där samtliga Bror Hjorthföreningen dittills belönade teckningsstipendiater presenterades med text och bild. Där citeras också några ord av teckningsprofessor Hjorth själv om teckningens betydelse som all konsts grund. Laleh Kazemi Veisaris av Bror Hjortföreningen uppmärksammade mogna och självständiga konstnärskap fyller sin plats väl i dennna Hjorthska tradition.
Utställningen kan ses till och med 30 september.