Olivia Lobato framstår som en säker scenartist redan, helt utan nervositet, tycker UNT:s recensent.
Konsert
Olivia Lobato
Katalin
Torsdag 29 februari
Betyg: 2
När jag recenserade U.D.O. för några veckor sedan skrev jag skämtsamt att det verkade som om Katalin siktade på att bli ”Lilla Sweden Rock”. Att klubbscenen siktar på bredd står helt klart, nu verkar man också vilja bli en sorts vinterversion av Parksnäckan.
Denna vecka kom Olivia Lobato och lite längre fram är det Oscar Zias tur. Själv är jag nyfiken på hur de här unga och poporienterade artisterna fungerar på en klubbscen som Katalin.
Det finns ju många vägar till framgång. En av de nyare varianterna är genom sociala medieplattformar som Tiktok. Den vägen har Olivia Lobato framgångsrikt slagit in på.
Den nödvändiga talangen besitter hon absolut, även om det fortfarande står och väger hur hon bäst ska använda den. Ibland känns hon faktiskt som en AI-mix av Melissa Horn, Molly Sandén, Zara Larsson och Veronica Maggio. Var finns egentligen Olivia Lobato, undrar jag?
Framträdandet denna torsdagskväll liknade mest en skivbolagsspelning för inbjudna journalister. Det var onekligen lite lågbudget i framträdandet: en skicklig trummis och en lika duktig gitarrist/basist plus ett överanvändande av vocoder. Resten av musiken var inspelad. Konserten varade i knappt 45 minuter och avslutades med hiten ”Syrener” – som redan nu efter två år känns som en apart del av hennes repertoar.
Oliva Lobato framstod annars som en säker scenartist, helt utan nervositet. Från inledande ”hejsan hejsan, mår ni bra” fortsatte det med ett säkert framförande rätt igenom. Låt vara att det var i absolut kortaste laget och inte gav någon större mersmak.
Visserligen har hon flera låtar som sätter sig direkt, som ”Det mesta regnar bort”, ”Julia”, ”Resten av vårt liv” och "Haglar”, men arrangemangen liknar varandra för mycket och hennes emellanåt riktigt fina texter dränktes ibland.
Fast hur mycket ska man begära av en artist som nyss fyllt 20? Olivia Lobato har en bra röst, scenkarisma och fick nog många hjärtan att klappa lite extra denna kväll. Men jag tror ändå att det är fel väg att gå, det vill säga att släta ut låtarna till ett slags klubbmix där det personliga suddas ut för mycket.
Hennes talang förtjänar en roligare och mer innerlig inramning. Hoppas verkligen att hon inte fastnar i den överbefolkade gruppen av schlagerepigoner. Där är det redan alltför många som slåss om uppmärksamheten.