Drama
Titel: Jag är kvinna
Visas på: Fyrisbiografen
I rollerna: Malgorzata Hajewska, Joanna Kulig, Mateusz Wieclawek
Regi: Michal Englert, Malgorzata Szumowska
Speltid: 132 min
Betyg: 3
Under en konfirmation i en by i Polen stjäl Andrzej en flickas tyllslöja. Vid mönstringen till det militära vägrar han att ta av sig strumporna, tånaglarna är lackerade i rött. Han anses galen och får frisedel.
Men livet går vidare. Andrzej förälskar sig i glada Iza, de gifter sig och får barn. I hemlighet tar han på sig hustruns underkläder. Dubbellivet är jobbigt. Andrzej söker läkarhjälp.
Stora omvälvningar pågår under tiden i Polen. Då landets frihet ökar, växer också Andrzejs önskan att få vara den som han egentligen är. Skådespelarens rörelser blir allt mjukare och hens hår längre. Nu vill personen bli kallad Aniela.
Övergången är skickligt och sömlöst genomförd, gestaltningen berörande. Utifrån rollistan förstår jag att Andrzej spelas av en man (Mateusz Wieclawec) och Aniela av en kvinna (Malgorzata Hajewska).
Det blir tydligt att livet som transperson i Polen, med rötter i katolicism och en lagstiftning i samma anda, inte är lätt. Fördomar och skvaller är pressande, äktenskapet hamnar i gungning.
Filmen är dock väl lång, över två timmar. Men 45 år av Andrzejs/Anielas liv gestaltas med vemod och ömhet, med Polens nutidshistoria som fond. Djupare frågor om kön och identitet väcks. Publiken lämnas åt egna funderingar, men också med en medkänsla för de som har fötts i fel kropp.