Countryvärlden är en hård skola när det gäller låtskrivandet. Det duger inte med "She loves you, yeah yeah", man måste kunna berätta små historier om hjärta och smärta på drygt tre minuter. Det har Taylor Swift alltid varit förbluffande bra på. Från första början.
När hon nu tar steget fullt ut över från countryn till den gitarrdrivna popen har hon med sig förmågan att nysta små garn av berättelser som känns privata och allmängiltiga på samma gång. Sjunger hon om Harry Styles i "Out of the woods"? Handlar "Wonderland" om John Mayer?
Och detta till små pärlor av popmusik som till mer än hälften är skapade av Max Martin och hans vapendragare Shellback. Det låter modernt och samtidigt inte ett dugg publikfriande. Det är modern gitarrdriven hitlistepop - en genre som borde vara död. Men Taylor Swift återuppväcker den. Och levererar åtminstone fem tänkbara framtida listettor.
Fram träder en självsäker artist med stor integritet och hela skivindustrins framtid på sina axlar - enligt branschpressen.
Den här skivan bara ska sälja i flera miljoner exemplar. Jag tror hon fixar det.
Bästa låt: "The new romantics"