En avlägsen bergsby i Kina drabbas av snöfall mitt i sommaren i början av 1990-talet. Vetet på fälten förstörs. Häradshövdingen – en alltigenom löjlig och självförhärligande figur – för regionen utnyttjar tillfället. Han anställer byns invånare till en cirkus. Planen är att tjäna in pengar för att kunna åka till Ryssland och köpa Lenins lik och öppna ett mausoleum som ska locka turismen till trakten. Alla ska bli rika.
Till saken hör att byn består av människor som alla har någon fysisk funktionsnedsättning. Den ska inte läsas bokstavligt utan som en litterär konstruktion. Den lame kan till exempel vara den blindes ögon: människans natur är att komplettera och hjälpa varandra.
Med huvudberättelsen följer en bakgrundshistoria om byn och dess invånare. Den handlar om Kina sedan 1300-talet. I den finns legenden om den fattige som en gång möter en god människa och blir behandlad väl. Slumpen gör honom, så småningom, till tyrannisk makthavare. När han många år senare råkar möta sin välgörare gottgör han. Mönstret går igen i några olika varianter i berättelsen ”Lenins kyssar”. Kinas historia innehåller mycket lidande, inte minst genom makthungriga ledares våld. Författarens grundidé är att så som man blir behandlad kommer man att behandla andra.
Makten ser inte folket: kejsaren på sitt sätt, kommunistpartiet på ett annat. Att människor kan leva i harmoni med varandra trots olikheter var för revolutionen en omöjlighet. Den ville befria folket från klass men fortsatte att göra livet svårt.
Bergsbyn vill träda ur det kommunistiska samhället – vilket den ångerfullt trätt in i långt efter revolutionen – efter att ha varit bortglömd i sin avlägsna landsände. Folkkommunen förde med sig Stora språnget med dess efterföljande svältkatastrofer. På berättelsens nuplan utnyttjas bybornas egenheter, cirkusen är en freakshow, för att tjäna pengar.
Det går som det går. Berättelsens slut är antagligen en eftergift för att boken skulle komma ut i Kina. Fler av Yan Liankes böcker har förbjudits, men han har också tilldelats några av Kinas främsta litterära priser.
”Lenins kyssar” är en härligt svidande politisk satir, en underbart skön skröna. Den har en djup humor med sträv yta som kanske är en dimridå för att censuren ska tappa fokus. Men håller man skärpan upptäcker man en underbart roligt lekfull historia med ett ankare långt nere i den kinesiska historien och verkligheten, en skarp kritik.