Drama/Komedi
Titel: Barracuda queens
Visas på: Netflix
I rollerna: Alva Bratt, Sandra Zubovic, Izabella Scorupco
Skapare: Amanda Adolfsson
Avsnitt: 6
Betyg: 2
På 1990-talet härjade den så kallade Lidingöligan i Stockholms rikare villaförorter. Bytet var antikviteter och årgångsviner. "Barracuda queens" är löst inspirerad av händelserna (och av Sofia Coppolas film "The bling ring"?). Men här är det i stället ett tjejgäng från Djursholm som är bovarna.
Lollo (Alva Bratt) och hennes kompisar har dragit på sig ett par dyra festräkningar. Räkningar som de inte vet hur de ska betala. Redan här börjar handlingen stappla och ta genvägar. Visst, man fattar att de skäms och inte vill be sina förmögna föräldrar om pengar, men att göra inbrott hos grannarna?
Men kofot och avbitartång blir alltså tjejernas lösning. Och när skulderna väl är betalda kan de inte sluta. De gör inbrott för kickens skull – och för att hämnas på gubbslem som förtjänar det.
"Barracuda queens" misslyckas också med att fånga 90-talet och dess estetik. Här finns inte ett tunt noppat ögonbryn så långt ögat kan nå, och när hits på klubben och nyhetsinslag på radion ska understryka att det är 1995 känns det mest krystat. "Barracuda queens" är en eklektisk (och i vissa fall också anakronistisk) fantasi om ett svenskt 90-tal som aldrig fanns.
Det är därtill svårt att hitta någon att heja på i denna dramakomedi om bortskämda överklassungar som inte drar sig för att låta hembiträdet få skulden för en stulen klocka. Det skulle i så fall vara Mia (Tea Stjärne) som bor med sin mamma i ett vanligt radhus och vars rika pappa inte vill veta av henne efter skilsmässan.
Välmenande skulle man kunna se det som berättelse om vänskap och "girl power" eller kanske som en allegori över klassamhället. Men rent krasst är det inte särskilt engagerande och manuset är ett hafsverk.
"Barracuda queens" marknadsförs som en tonårsserie, men här finns också bihistorier om föräldrarnas olyckliga äktenskap och swingersfester. Tyvärr räcker varken det eller 90-tals-ikonen Izabella Scorupco för att hålla kvar en vuxen publik, hur mycket den än kan tänkas sukta efter nostalgi.
Kanske att många kids kommer att gilla det höga tempot och att för en stund få drömma sig bort till tillvaron som gränslös överklasstjuv. Men att på det här sättet blanda svenska Netflix-succéer som "Snabba cash", "Young royals" och "Clark" är tyvärr receptet på en flopp.