Roman
Linus de Faire
Sveasagorna
Albert Bonniers förlag
Mindre känd än den stora emigrantvågen till Nordamerika runt förra sekelskiftet är den utflyttning av nordbor till Brasilien som också ägde rum, och som Linus de Faire nu skildrar i vårens roman.
Lockade av löften om bördig jord och evig sommar gav sig tusentals av, drivna av drömmar och armod. Det som mötte dem var ogenomtränglig djungel, skadedjur och hetta.
Från Kiruna kommer 1909 tvillingarna Lovisa och Artur med sin familj, och det är kring dem och deras efterkommande som den här berättelsen vindlar sig med många skiften i tid och fokus. År 1975 flyr den unga Graciela med sonen Rodolfo från terrorns Argentina till Arturo och mormodern Luisa i svenskkolonin Svea i Brasilien. Gracielas man, journalisten och poeten Nestor sitter fängslad, och snart försvinner även hon själv.
Växelvis skildrar Linus de Faire 1910-talets Brasilien och 1970-talets Argentina. Läsaren får i verkligt starka bilder följa såväl Graciela i fängelset som den norrbottniska familjens gradvisa undergång i regnskogen, och även delta i begynnelsen av "de galna mödrarnas" demonstrationer i Buenos Aires där de kräver svar på vad som har hänt deras försvunna barn.
Huvudfokus ligger på Argentinas våldsamma 1900-talshistoria, med ideliga militärkupper, och 1970-talsjuntans illdåd. Men boken handlar också om invandrarnas villkor, hur de drog ut med förtröstan och brinnande vilja att skapa ett bättre liv, och hur det blev för dem som blev kvar. Rörande är de gamlas hemlängtan, breven; "Snälla, be Ture skicka ett paket med Såningsmannen."