Drama
Titel: Maya Nilo (Laura)
Visas på: Bio
I rollerna: Bahar Pars, Zhala Zhino Rifat, Nadja Rosenberg
Regi: Lovisa Sirén
Speltid: 97 min
Betyg: 3
Systrarna Maya (artisten Zhala Zhino Rifat) och Nilo (Bahar Pars) har valt två helt skilda strategier för att klara av livet. Nu mår båda ändå dåligt och har just ingen kontakt med varandra. Vi möter Maya som i knallröd latexkappa går genom ett murrigt Stockholm där rester av pandemin fortfarande märks på enstaka munskydd. Hon slår sitt huvud blodigt och söker upp sin syster och berättar att deras mor har fått cancer och att de borde hälsa på henne. Ett litet problem är att Maya är pank och att modern bor i Portugal.
Nilo har för mycket som måste fixas och vill absolut inte följa med. Hon är även innerligt trött på sin strulande syster. Dessutom känner hon sig övergiven av modern. Maya "kidnappar" dock både Nilos Volvo och hennes 13-åriga dotter Laura (Nadja Rosenberg). Den sistnämnda följer dock med frivilligt för att träffa en internetförälskelse i Hamburg. Och Nilo måste förstås hänga på för att ta hem dottern. Efter många turer är så systrarna och Laura på väg till Portugal och den sjuka mamman (Susan Taslimi).
Även om i stort sett alla rollerna spelas av så kallade nysvenskar är det inget av den vältuggade problematiken som kommer till uttryck här. Rollerna kunde ha spelats av vem som helst. Inte heller att det är just kvinnor i rollerna är särskilt viktigt. Berättelsen blir till ett slags roadmovie där trion vartefter så smått försonar sig med varandra och sina liv. Det är inga direkta sensationer, men Lovisa Sirén lyckas med sina skådespelare hitta en äkthet som berör. Att Bahar Pars och Susan Taslimi kan agera vet vi sedan tidigare. Men även nykomlingarna sätter sina roller helt självklart.
Hela filmen har ett, jag ska inte säga lågmält, för det hettar till ordentligt ibland, tilltal som griper tag, inte minst i dialogerna. Man bryr sig verkligen om de här personerna. Och då är det inga direkt lättköpta karaktärer som bjuds. De får visa upp sina skröpligheter i all sin nakenhet. Men de är människor som gör så gott de kan, även när det blir rena rama dumheterna. Det gäller även den mångsidiga mamman. En typ övervintrad hippie som har tagit sin tillflykt till Portugal. Hon har dessutom tagit hand om Mayas son. Det är många relationer som måste plåstras om – men det blir inget daltande.