Drama/Komedi
Titel: Året jag slutade prestera och började onanera
Visas på: Bio
I rollerna: Katia Winter, Vera Carlbom, Jesper Zuschlag
Regi: Erika Wasserman
Speltid: 100 min
Betyg: 3
Målinriktade Hanna (Katia Winter) kör livet i full fart. Nu ska hon snart fylla 40 år och vill gärna ha ytterligare ett barn. Men hennes partner Morten (Jesper Zuschlag) är trött på sin hårt arbetande hustru och ser hellre att de tar en paus från varandra. Hanna har just sagt upp sig för att satsa på familjen och står där plötsligt utan både familj och jobb – och bostad. Ett aningen prekärt läge om man säger så.
Hanna gör dock allt för att få tillbaka sitt liv, gärna i mer hanterbar form, vilket resulterar i ett antal mer eller mindre pinsamma situationer. Just som hon håller på att ge upp möter hon den unga Liv (Vera Carlbom) som ger henne råd om hur hon ska komma på fötter igen. Inte minst går vägen genom onani.
Erika Wasserman är en erfaren person inom filmproduktion, även om hon här debuterar som regissör. Hon har också skrivit manus tillsammans med Christin Magdu. Resultatet har blivit en dramakomedi som tar tempen på samtiden på ett ofta träffsäkert sätt, inte minst i skärskådandet av diverse självhjälpshumbug. (Självklart står inte filmen själv helt fri från produktplaceringar, jag kan tänka mig att den lilla men till synes effektiva massageapparaten kommer att få ett uppsving.)
Historien har ett avlägset släktskap med tv-serier som "Bonusfamiljen", "Kärlek & anarki" och "Solsidan". Släktskapet med just "Solsidan" förstärks inte minst av att Henrik Dorsin gör en rolig roll som tafatt kontorschef. Katia Winter har också en nästan kuslig likhet med superba Josephine Bornebusch i sitt spelsätt, dock långt ifrån att det ska kännas som ett plagiat.
Katia Winter har trots sin långa karriär gjort alldeles för få svenska roller. Utlandet har fått rå om henne för mycket. Hennes obestridliga talang som dramakomedienn visades tydligt i "Ur spår" från tidigare i år. Här får hon briljera i perfekt tajming och rolig situationskomik.
"Året jag slutade prestera och började onanera" är en film att skratta igenkännande åt och att samla kraft ifrån. Någon sade en gång: "Livet är svårt så varför förenkla det". Fast vi kan väl ändå få försöka lite då och då, och om inte annat få skratta åt våra skröpliga försök att göra det.