Action/Krig
Titel: Fader och soldat
Visas på: Bio
I rollerna: Omar Sy, Jonas Bloquet, Alassane Diong
Regi: Mathieu Vadepied
Speltid: 109 min
Betyg: 3
Tonårskillen Thierno (Alassane Diong) från Senegal lämnar hembyn för att strida för kolonialmakten Frankrike i första världskriget. Hans pappa Bakaly (Omar Sy, som blev en fransk filmstjärna efter "En oväntad vänskap") tar också han värvning inom samma enhet för att försöka hålla sin son vid liv, och i förlängningen fly från kriget. Trots propagandan från de franska befälen om "ära" på slagfältet visar sig soldatlivet vara förfärligt. Planerna på att desertera kompliceras dock när Thierno blir befordrad och överväger en militär karriär medan hans far kämpar för att hitta en utväg.
"Fader och soldat" blandar effektivt den blodiga misären i skyttegravarna med Thiernos och Bakalys komplicerade samspel när maktrelationen vänds upp och ned, och visar hur deras kärlek och lojalitet omförhandlas och riskerar att slitas sönder av krigets helvete och falska förhoppningar. Deras lugna liv i en by där Bakaly var herde har helt förbytts och snart slåss både far och son i det blodiga slaget vid Verdun. Filmens första halva visar hur "tirailleurs" (rekryter från Frankrikes afrikanska kolonier) slåss och vilar segregerade från vita soldater, men en ung fransk löjtnant peppar Thierno med vackra ord om brödraskap, och lockar med idéer om jämlikhet mellan svarta och vita i kampen mot en gemensam fiende.
Det är en smula förutsägbart att alla löften visar sig vara värda kattpiss och att löjtnanten kommer att leda Thierno i döden om han får som han vill. Men vägen till insikterna är svårare att förutspå och är ofta fångade med en riktigt skitig närvaro. "Fader och soldat" har därtill en trovärdig dynamik som är väl förankrad av skådespelarna i centrum. Duktige Alassane Diong uttrycker stora känslor med små medel.
Första världskriget har fått flera filmatiseringar de senaste åren, bland annat mästerliga "1917" och "På västfronten intet nytt". "Fader och soldat" är inte lika storslagen och påkostad, men den visar publiken kriget genom postkoloniala glasögon och ger nya perspektiv. Samtidigt är det personliga dramat i fokus och det är spännande fram till slutet, trots att handlingens konstruktion bitvis är en smula transparent.