Show
Svenska Showorkestern Phontrattarne – Grand Show 2022
Reginateatern
Spelas till och med 23 maj
Efter två inställda år, senast det begav sig var 2019, är det ett rejält spelsuget gäng som står för årets upplaga av Grand Show. Själva konceptet Phontrattarne har ju flera decennier bakom sig så man kan ju tänka sig att den entusiastiska premiärpubliken innehöll flera som själva varit med förr om åren.
Undertecknad har bevistat många upplagor och recensionerna brukar innehålla något om "osvikligt vårtecken", "pålitliga vårprimörer" eller "snart är sommaren här, Grand Show har startat". I år kan man ju lägga till tredje gången gillt och ett härligt belägg för att vi kommit ut ur restriktionerna. Annat elände har ju tillkommit, men om något så är föreställningen ett bra tillfälle att tänka på annat.
Upplägget känns förstås igen, det är tryggt och beprövat: svängiga slagdängor från anno dazumal i storbandstappningar med nya texter, sprittande balett och fyndiga dräkter. Lägg till en rad sketcher i musikalisk form. En hel del av humorn finns i de små detaljerna. Mig roar det ordentligt bara en så enkel sak som att ett saxofonsolo ser ut att spelas på trumpeten och tvärtom.
Storbandet är imponerande, med ett tätt samspel och suveränt sväng. Det är svårt nog, låt vara att arrangemangen inte är superavancerade men ändå. De sitter effektivt. Solisterna kanske dock – som så ofta – är hellre än bra, men det gör inget, det förstärker bara charmen. Sedan medverkar många av musikerna även i andra nummer så det måste vara svårt med koncentrationen, men av det märks just inget. Kapellmästaren Anton Rask har gjort sitt jobb.
Det har balettchef Malin Rydahl också gjort. Dansarna har jobbat hårt med både kostym och koreografi. Inte minst imponeras jag av "Strutsen kan dansa!", ett nog så svårt nummer rent anatomiskt.
Ensemblen förfogar också över ett antal duktiga sångare som förstärker proffsigheten hos dessa amatörer. Klara Ray, Matilda Johansson Werre, Benjamin Agnarsson och Klara Gustafsson klarar att agera samtidigt också.
Och även om det finns andra alternativ i dag så känns "Kaffe utan grädde" som en given och hoppingivande avslutning på en glad kväll. "Kärlek utan kyssar" är väl ett avslutat kapitel nu efter pandemin ändå.