Med nya Marvelproduktionen ”Avengers: Age of Ultron” gör regissören Joss Whedon det igen – det vill säga skapar en både smart, spännande och rolig superhjältefilm, där han dessutom lyckas bättre än i föregående ”Avengers” (2012). Och det finns gott om material att ta av – ”Avengers: Age of Ultron” är den elfte filmen i filmbolaget Marvel Studios planerade serie av totalt 21 superhjältefilmer fram till år 2019. Så tillhör också filmerna med Thor, Hulken, Iron Man och Captain America USA:s mest lönsamma filmfranchise någonsin.
Här tvingas superhjältarna i Avengers att – surprise – än en gång samla sina krafter för att rädda världen. Denna gång från en ondskefull form av artificiell intelligens, skapad av misstag av självutnämnde ”geniet, biljonären, playboyen och filantropen” Tony Stark (Robert Downey Jr) alias Iron Man i syfte att uppnå världsfred. Resultatet blir dock något helt annat, då det artificiellt skapade programmet Ultron tolkar sitt uppdrag på ett inte helt fredligt sätt.
Här finns både lågmäld humor à la ”Guardians of the galaxy”, välplanterade inblickar i superhjältarnas privata liv samt några mer mänskliga sidor, och framför allt rasande snygg action. Den globala vapenhandeln och dess konsekvenser får sig också några välriktade kängor. Att sedan den kvinnliga representationen lämnar en del att önska – även om Black Widow (Scarlett Johansson) här får spela en mer offensiv roll än i ”Avengers” – är en annan sak. Men introduktionen av telekinetiskt begåvade Scarlet Witch (Elisabeth Olsen) känns hoppfull inför framtiden, likaså ett avslut som får en att genast längta till uppföljaren (premiär 2018).