Noveller
Pamela Jaskoviak
Kvinnor utan män
Albert Bonniers förlag
Novellen är en litterär form som oftast hamnar i skuggan av sin kusin romanen. Den ringaktas för sitt anspråkslösa format, men kan vara väl så svår att skriva som en roman. För den som lockas av genren borde Pamela Jaskoviaks nya samling (vars titel är en blinkning till Ernest Hemingways novellsamling "Män utan kvinnor") vara utmärkt att börja med.
I elva berättelser gör författaren nedslag i sinsemellan helt olika människors tillvaro; lättflytande, ofta med besk humor, och gärna med en oväntad vändning på slutet. Här möter vi till exempel en pensionerad journalist vars liv förändras efter att hon på en toalett har läst klottret "Sugar mama sökes".
Här finns också en död blomsterhandlare som väcker häftig kärlek hos den kvinnliga begravningsentreprenören som aldrig fick blommor av sin expojkvän, och ett åldrande tvillingpar på landsbygden som har hållit ihop i vått och torrt. De har levt tillsammans på gården i all stillhet. Men så åker mannen till samhället för att låta rama in ett gammalt familjefotografi. Hos en rammakerska, visar det sig – och sedan blir det plötsligt bara fler och fler foton som behöver ramas in.
Just denna novell skiljer sig från de andra genom sin lantliga gårdsmiljö, och den är en fin gestaltning av kärlekens pris för den som blir över. Jaskoviak är en novellist som tycker om att överraska, och nästan varje gång lämnar hon sina läsare med något att fundera över. Det är helt enkelt bra skrivet.