Omslaget till Styva Linans debutskiva ”Dallas” från 2022 ser ut att vara formgivet 1974. Det är mossgrönt och brandgult med ett sepiaskimrande bandporträtt i mitten.
Skivkonvolutets murrighet går hand i hand med den musik som bandet spelar på Katalin under fredagskvällen, men deras sound är inte fullt så tillbakablickande som man först kan få för sig. Det dunderhypade sexmannabandet från Göteborg kan sitt svenska 70-tal, men de är också rotade i den moderna indiescenen.
Det är långt ifrån fullsatt men publiken blir snart så engagerad att det knappast märks. Stämningen är uppsluppen. Ibland dansas det ringdans. Plastglasen med öl lever farligt, golvet blir snabbt klibbigt.
Styva Linan inleder med den bitterljuva ”Georg (på avd. 361)” och fortsätter med den underbara ”Bella Figura”. Dessa låtar illustrerar tydligt hur bandet pendlar mellan modern indie och ett svunnet 70-tal. Den senare låter nämligen som något Pugh Rogefeldt hade kunnat skriva under sina glansdagar.
En del av mig tycker det är synd att så tidigt på kvällen bränna av bandets starkaste vapen, men det visar sig att Styva Linan har fler ess i rockärmen. Tempot går upp och ner. Med countrydoftande ballader som ”Nu var det längesen” uppstår den där loja Texasstämningen som albumtiteln ”Dallas” utlovar.
Desto mindre lojt blir det när sex minuter ägnas åt den instrumentala ”Mustang”. Även om textförfattaren Oskar Danielsson verkligen behärskar låtskrivarkonsten skulle jag vilja påstå att Styva linan är som allra bäst när instrumenten får tala för sig själva. Med trummor, gitarrer och keybord allena skapas den där hypnotiska, nästan trolska stämningen som vi 90-talister ibland inbillar oss rådde under hela 70-talet.
En lustig situation uppstår när kvällen närmar sig sitt slut. Efter att de tio inplanerade låtarna har framförts kräver publiken ett extranummer. Här tycks bandet tagna på sängen och förklarar att de inte har så mycket mer att bjuda på. Från publiken haglar förslagen om olika repriser, och Styva Linan drar av inledningsnumret ännu en gång.
Det är lätt att få för sig att ett band som väcker så mycket nostalgiska känslor också ska ha en gedigen låtsamling att falla tillbaka på. Jag är dock övertygad om att Styva Linan snart kommer kunna spela både ett och två extranummer.