Biografi/Drama
Titel: Hilma
Visas på: Bio
I rollerna: Tora Hallström, Catherine Chalk, Lily Cole
Regi: Lasse Hallström
Speltid: 119 min
Betyg: 2
Den svenska konstnären Hilma af Klint (1862–1944) var en föregångare på många sätt. Hon stack ut i sin samtid och gör det ännu 70 år efter sin död. Hon var en av de första kvinnorna att utbilda sig vid det som senare blev Konstfack när det öppnade för kvinnligt intag. Hennes måleri har sagts vara långt före sin tid. Det tog runt 40 år efter hennes död innan det visades i större sammanhang. Hon var teosof och lesbisk.
Kort sagt, här finns mycket att skildra. Regissören Lasse Hallström kom förmodligen i kontakt med hennes konst när den visades på Guggenheim i New York för några år sedan. Han blev fascinerad och kom på idén att låta mor och dotter Hallström spela Hilma som ung och gammal, alltså Tora Hallström och Lena Olin.
En betydligt sämre idé var att, för att göra den internationellt gångbar, låta dialogen vara på engelska. Det känns extra konstigt när de fina Stockholmsmiljöerna med skyltar och dylikt på svenska bildar fond. (Nämnas bör dock att filmen till stora delar är inspelad utomlands.) Att låta alla tala engelska är förstås inte helt ovanligt i biografiska filmer, men i fallet "Hilma" förtar det mycket för en svensk publik.
Hilma framstår som en sammansatt, knepig och spännande personlighet. Berättelsen om henne blir dock ganska styltig trots brinnande svartsjuka, konstnärstemperament och bekämpande av patriarkatet.