Biografi/Drama
Titel: Hilma
Visas pÄ: Bio
I rollerna: Tora Hallström, Catherine Chalk, Lily Cole
Regi: Lasse Hallström
Speltid: 119 min
Betyg: 2
Den svenska konstnĂ€ren Hilma af Klint (1862â1944) var en föregĂ„ngare pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. Hon stack ut i sin samtid och gör det Ă€nnu 70 Ă„r efter sin död. Hon var en av de första kvinnorna att utbilda sig vid det som senare blev Konstfack nĂ€r det öppnade för kvinnligt intag. Hennes mĂ„leri har sagts vara lĂ„ngt före sin tid. Det tog runt 40 Ă„r efter hennes död innan det visades i större sammanhang. Hon var teosof och lesbisk.
Kort sagt, hÀr finns mycket att skildra. Regissören Lasse Hallström kom förmodligen i kontakt med hennes konst nÀr den visades pÄ Guggenheim i New York för nÄgra Är sedan. Han blev fascinerad och kom pÄ idén att lÄta mor och dotter Hallström spela Hilma som ung och gammal, alltsÄ Tora Hallström och Lena Olin.
En betydligt sÀmre idé var att, för att göra den internationellt gÄngbar, lÄta dialogen vara pÄ engelska. Det kÀnns extra konstigt nÀr de fina Stockholmsmiljöerna med skyltar och dylikt pÄ svenska bildar fond. (NÀmnas bör dock att filmen till stora delar Àr inspelad utomlands.) Att lÄta alla tala engelska Àr förstÄs inte helt ovanligt i biografiska filmer, men i fallet "Hilma" förtar det mycket för en svensk publik.
Hilma framstÄr som en sammansatt, knepig och spÀnnande personlighet. BerÀttelsen om henne blir dock ganska styltig trots brinnande svartsjuka, konstnÀrstemperament och bekÀmpande av patriarkatet.