Efter förra årets avsaknad av fysisk kortfilmfestival blir det stora utbudet av film på biograf som en kakbuffé utan början eller slut och som det ibland kan vara svårt att navigera i. 300 filmer i kategorierna: internationella tävlingssektionen, svenska tävlingssektionen, specialprogram och kortfilmfestivalen ung.
Under vinjetten "Stadens sken" målas stadens fulaste tryne upp. Sex kortfilmer från olika delar av världen där staden har huvudrollen ger en känsla av att ha blivit örfilad, ett hårt uppvaknande inför den fattigdom och utsatthet som man ofta inte väljer att ta del av när man slår sig ner i tv-soffan framför Netflix.
I "Neon Phantom" får vi umgås med cykelbuden med de stora ryggsäckarna i Rio de Janeiro som levererar mat till de som inte orkar laga middag. De är köttet och blodet i apparna som ska ge människor ett bekvämt liv och deras löner är så låga att de helt förlorar tron på sitt eget människovärde. João drömmer om en motorcykel, men vet att det aldrig kommer bli verklighet.
Vad låglönejobb och vad fattigdom gör med en människa skildras även i den animerade "Bad Mood". Den italienske regissören Loris Giuseppe Nese blandar animerad film och spelfilm i ett upprepande av vad en pojke berättar om sin mammas arbete. Hon får fem dollar om dagen för att ta hand om gamla människor som dör.
I USA för tjugo år sedan kollapsade World Trade Center i New York. I "Misty Picture" klipps svepningar över de båda tornen från olika decennier ihop till en slags melodi. Det är New York-pornografi, en stad som aldrig sover och byggnader så höga att de punkterar himlen. Och nu finns det inte mer.
Men om "Misty Picture" är en aning långsam och inte går så djupt in så är den kinesiska "Lili Alone" som ett rakblad i hjärtat. Lili, en ung mamma, bor med sin man som är spelmissbrukare i en avlägsen del av Sichuan. När hennes pappa blir sjuk och behöver en dyr operation för att överleva reser hon till storstaden och försöker tjäna ihop pengar för att rädda sin far. Till sin son säger hon att hon producerar leksaker i en fabrik. I själva verket lånar hon ut sin kropp som surrogat till en rik familj som inte kan få barn. När man inte tror att det ska kunna bli värre, slår tillvaron till ytterligare, och med sina 20 minuter har filmen förändrat något för alltid.