Okej, vi tar det negativa först: filmen har inte så mycket att skaffa med den tid vi lever i (eller åtminstone borde leva i). Det här är de muskelstarka männens film. Kvinnor, i den mån de finns – de är ungefär lika sällsynta som i Sagan om Ringen – är antingen en prinsessa eller haremsdamer. Det är mängder med stunts som tas några varv för mycket, likaså är det en del onödigt våld, varav en del ska föreställa roligt.
Men, det är en snyggt och skickligt gjord saga där effektmakarna fått ha lekstuga med allt de förmår. Det är en fartfylld film från början till slut. Historien om den föräldralöse pojken som adopteras av kungen och blir prins är som sagorna brukar vara. Det vilar förstås också mycket av klassikern Tusen och en natt över filmen.
Jake Gyllenhaal är ett av filmen stora plus. Förvisso är han överdrivet snudd på superhjälte i detta actiondrama, men han har en vänlig hundblick och nedbitna naglar och är på samma gång ett slags antihjälte. Hans motspelare Gemma Arterton ger också tillräckligt tuggmotstånd, så långt från det hjälplösa våpet man kan komma, även om hon måste räddas emellanåt.
Det finns också tillräckligt med humor i filmen för att förlåta en del av schablonerna. Prince of Persia är på flera sätt ett storslaget äventyr med magi, romantik och spänning.