Professor emeritus Erik Kjellberg är inte längre Uppsalabo men var det under många år. Han är själv verksam som pianist, författare och pedagog, inte minst förr vid Uppsala universitets musikvetenskapliga institution. Jag hade honom själv där under några terminer, en lågmäld, mycket kunnig och trevlig man (kanske liknande personlighet som det vittnas om för Bengt Hallberg). Numera eventuellt mest känd som pappa till Viktoria Tolstoy. Så kan det gå ...
Tillsammans med Vax Records har Erik Kjellberg gjort ett rikt illustrerat praktverk. Det är inte minst en fröjd för ögat med massor av bilder och mycket snyggt layoutad. Man kan passa på att studera estetiken från sent 40-tal intill nutid, en spännande resa bara det.
Under min uppväxt när televisionen – enkanalig och svartvit – skulle bjuda på jazz var det som jag minns det alltid samma gäng som fick rycka ut. Bakom flygeln satt allt som oftast Bengt Hallberg och spelade. Det var inte min musik då, den låg långt från den anstormande popen. Fast om inte direkt långhårig så minns jag Hallbergs högt kammade frisyr.
Många år senare hade jag förmånen att se och höra denne svenske jazzgigant flera gånger och imponerades med vilken flyhänthet och till synes enkelhet han hanterade tangenterna. Han tillhörde de där musikanterna som fick det att se så lätt ut.
Han hade det dock i sig från början. Han föddes 1932, växte upp i Göteborg och kom att bli något av ett musikaliskt underbarn, eller, ja, åtminstone ett tonåringt. Redan som 16-åring medverkade han på sin första grammofoninspelning, och inte med vilka som helst. ”All the things You are” spelades in 27 augusti 1948 med Thore Jederbys Orkester, ett stort namn på den tiden. Imponerande!
Bengt Hallberg kom sedan att ha en lång och synnerligen innehållsrik karriär inom musiken. Massor av svenska namn, inom jazzen likaväl som populärmusiken fick hjälp att få till det med hans piano som motor. I boken finns många omdömen, varav flera från stora internationella namn, till exempel Stan Getz (som Hallberg hade ett flertal projekt ihop med) och Miles Davis. Hallbergs musikaliska bredd var det inte fel på; jazz, populärmusik, folkmusik, körmusik, filmmusik med mera samt konsertanta verk i klassisk tradition.
Hallberg studerade också komposition vid Musikaliska Akademien, ambitionerna var det aldrig något fel på. De många fundersamma rösterna inom jazzen fick tji när Hallberg visade sig vara en duktig komponist, det var verkligen inte bara ”Piluttavisan” han skrev. I boken finns samtliga kompositioner listade, alla genrer.
Författaren Erik Kjellberg har gjort intervjuer, samlat samtida klipp, bilder och liknande. Det är ett digert forskarjobb men resultatet är ungefär som Hallbergs spel; det ser lätt och enkelt ut i slutprodukten, samtidigt som man fattar att här har det gått åt hur mycket arbete som helst.
Under ett antal av sina sista år bodde Bengt Hallberg i Uppsala så man vill gärna räkna in honom bland stadens stora. Han spelade bland annat med musiker som trumpetaren Bosse Broberg, trummisen Jocke Ekberg och saxofonisten Lennart Åberg.
Närmare 1 000 inspelningar har lagts ut på streamingtjänster på nätet där man kan lyssna på musiken. Läs och lyssna samtidigt!