Äventyr/Action
Titel: Jurassic world: Dominion
Visas på: Bio
I rollerna: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Laura Dern
Regi: Colin Trevorrow
Speltid: 146 min
Betyg: 3
"Jurassic world: Dominion" avslutar den trilogi som 2015 inleddes med "Jurassic world" och som 2018 följdes av "Jurassic world: Fallen kingdom". Alla tre med Chris Pratt och Bryce Dallas Howard i huvudrollerna. Med den nya filmen knyter man också an till 1990-talets "Jurassic park"-trilogi – Laura Dern och Sam Neill dyker upp igen (Jeff Goldblum kom med redan i förra filmen). I övrigt känns det mesta igen, men dinosaurierna är den här gången fler, större och – kanske – vackrare.
Jag minns fortfarande fascinationen vid premiären av "Jurassic park" (1993). Det var första gången i den långa historien av att porträttera dinosaurier på vita duken som de såg verkliga ut. Uppföljarna blev vartefter allt sämre manusmässigt, med massor av franchise och varumärkesförstärkning i släptåg. Omstarten med "Jurassic world" blev dock en nytändning för alla dinosaurieälskare. Kvar blev blandningen av actionskräck och en varning mot genmanipulerande.
I "Jurassic world: Dominion" har världen på något mystiskt sätt fyllts av olika dinosaurier som lever sida vid sida med människorna. Kanske inget att anmärka på i en berättelse som handlar om återskapade djur från 65 miljoner år sedan, men följer man vargdebatten så låter det osannolikt att detta skulle ha skett utan massiva protester. Nåväl, i denna sköna nya värld kan förstås inte alla hålla sina giriga fingrar från syltburken. Det mäktiga företaget Biosyn låter sina jättegräshoppor äta upp all gröda som inte har genmanipulerats av dem själva. Men som tur är så tar våra hjältar itu med detta och räds inte ens en Gigantosaurus, det största landrovdjur som någonsin har existerat. Det blir hisnande action i bästa James Bond-anda, suveräna gestaltningar av jättedjuren i en trovärdig miljö och en viss sentimentalitet i mötet mellan människa och djur. Vem vill inte ha en egen velociraptor?
Om huvudrollerna är sig lika så livar några av birollerna upp betydligt mer. DeWanda Wise som orädd pilot i sitt fallfärdiga plan är ett fynd, liksom Isabella Sermon som det klonade barnet Maisie. Tyvärr är nog inte klonade dinosaurier lösningen på den "hotande ekokollaps" som filmen talar om. Men de roar i väntan på den totala apokalypsen. Det är vackert så.