Duke Robillard har blivit utnämnd till bluesvärldens främsta gitarrist vid fyra olika tillfällen. 22-åriga Lisa Lystam är årets mottagare av det något anspråkslösare Janne Rosenqvists minnesstipendium. Ett föraktsupplägg som skulle kunna sätta vilken annan oprövad Mjölbyjänta som helst i gungning. Men jag anar inget darr på manschetten för Louise Hoffstens naturliga påläggskalv. I stället bjuder en skicklig Lystam med sina bröder i frapperande kompetenta Family Band på en roots-uppvärmning som för en gångs skull sätter lite bestående avtryck. Att Lystam kan åka snålskjuts på Mikael Falls utomjordiska munspelspartier (världsmästare i disciplinen 2013) skadar ju onekligen inte. Manglet i Cream-osande ”Secrets” utgör konsertens minnesvärdaste minuter.
Efter att finska Wentus Blues Band, som bildar The Dukes husband i afton, tillåtits dra av några omgångar generisk ”kött och potatis”-blues klampar legendaren upp inför ett glesbefolkat Katalin.
Stjärnstatusen har uppenbarligen falnat en del sedan guldåren med Roomful of Blues och The Fabulous Thunderbirds. Det uppstår en viss Roy Andersson-komik när antalet ackrediterade fotografer är i paritet med mängden betalande.
66-åringen spar inte på krafterna för det, utan ger de som trots allt mäktat med att ta sig hit flertalet sprakande virtuosutsvävningar att dregla över. Under BB-King-plockandet i gåshudsframkallande ”Make It Rain” är storheten som allra påtagligast. Lekfullt, impulsivt och bojkottande av röd tråd är skymningens ledord. Synd bara att inte fler Uppsalabor ville vara med och leka.