Poesi
Elin Johansson
Före detta fröken
It-lit
Det sägs att verkligheten överträffar dikten men när jag läser Elin Johanssons diktbok "Före detta fröken" blir det också tydligt att vi ibland behöver dikten för att göra verkligheten begriplig.
För hur hanterar man annars att vi har ett skolsystem som sägs fungera kompensatoriskt men som i praktiken tidigt sorterar in barnen i vinnare och förlorare? Eller att man som lärare tack vare emotionellt extraarbete lyckas förhindra en skolmassaker – men blir uppringd av skolans vd som är arg för att uppgifterna har läckt till pressen och skadat skolans rykte?
Elin Johanssons nya bok beskriver en verklighet som lärare i friskolor där få elever vill gå. Här dumpas de som i det fria skolvalet inte har så mycket val. Och mitt bland gängvåld, våldtäkter, krigstrauman och hedersvåld får lärare som bryr sig om eleverna höra att de inte kan rädda alla. Valet står mellan att bry sig mindre eller gå in i väggen. Och för många som likt huvudpersonen väljer det senare alternativet blir det svårt att hålla ut i yrket till pensionen.
"Före detta fröken" är baserad på Elin Johanssons tid som lärare vid två friskolor i Göteborg – en högstadieskola och en gymnasieskola. Och den liknar hennes tidigare diktbok "Kärleksfanskapet" (2022) på så vis att båda handlar om att ta sig ur en destruktiv relation. I denna bok är det dock inte en person utan friskolesystemet som det behövs ett avslut med.
Boken är skriven i du-form vilket ger ett direkt tilltal och gör att man på en gång blir placerad i lärarens skor. Det är effektivt och passar med berättelsens tema om utmattning och ett absurt skolsystem – då greppet ger en känsla av overklighet och ett behov av att hålla upplevelserna på avstånd: "mamman satt framför dig, grät/ funderade på att flytta från landet/ ni la upp en plan/ det verkade gå bättre/ två år gick/ mitt på gatan avrättades han/ i aftonbladet fanns bilder/ ingen greps".
Ibland talar man om poesi som svårtillgänglig men dessa dikter är allt annat än det. De är oerhört berörande, varje ord vet vart det ska och mellan dem brinner en helig ilska. Man kan bara hoppas att boken ges den stora plats i skoldebatten som den förtjänar. Och att vi får se mer poesi som är så här passionerad framöver.