Teater
Tid
Uppsala stadsteater
Medverkande: Uppsala stadsteaters ungdomsensemble 2023 och seniorerna
Regi: Maria Trost
Premiär 21 april
För en årsrik kan det kännas som att alla tidigare åldrar lever kvar inuti. Att femåringen i en kan hoppa jämfota av förtjusning medan ens vuxna jag konverserar sansat med omgivningen. Just därför är det en fin idé att låta årets ungdomsensemble på Uppsala stadsteater få möta en grupp seniorer för att tillsammans gestalta det svindlande begreppet tid.
Vare sig man är ung och stressas av ha ett långt liv framför sig eller äldre och känner att man är i slutet av livet och borde ha mer bråttom, så är själva tiden något att förhålla sig till.
Föreställningen har blivit ett sorts drömspelsliknande kollektivt collage där högtflygande filosofi blandas med mer vardagliga minnen i ett lugnt, eftersinnande tempo. Den ger ett framimproviserat intryck och ibland finns en del luft mellan replikerna. Kanske är det avsett för meditation, att publiken ska kunna fylla på med egna tankar. Men spelet borde kunna tätas något.
Ungdomsensemblen bildas på nytt varje höst med nya medlemmar. Under läsåret arbetar de fram en föreställning tillsammans med teaterpedagogen och regissören Maria Trost. Årets nytillskott, seniorerna, verkar minst lika sugna på att äntligen få stå på en teaterscen som de unga.
Ensemblen är uppdelad i en kör som gör ljudillustrationer och sjunger och skådespelare med talade repliker. Gitarr och nyckelharpa trakteras också. En självklar och ömsesidig respekt mellan generationerna märks från scenen.
Rörliga projiceringar av de medverkande på tunna slöjor där de även rör sig bakom dem skapar då och då en drömskt flerdimensionell scenbild.
Endimensionella pappfigurer som en buss, en häst i naturlig storlek och en bilfront blir till en skämtsam blinkning till amatörteaterns enkla scenografilösningar. Medan hanteringen av ljus och mörker på scenen visar den professionella teaterns möjligheter.
Textinnehållet lutar ibland åt det banala, med vardagliga anekdoter som kan vara lite poängfattiga. Men lika ofta lutar det åt de mera hisnande filosofiska och existentiella bråddjupen.
Gruppkonstellationen är förgänglig som själva tiden. Men där är amatörteatern och den professionella teatern lika; ensembler bildas ett kort tag runt ett projekt, skingras och går vidare. I tiden. Och några av de i "Tid" får vi sannolikt se på någon teaterscen igen.